Idag har jag inget kul att berätta, eller jo ett par incidenter, men de kommer senare. Hursomhelst hade jag ju snackat med S igår om en dejt igår natt. Han skulle komma vid 3-tiden och jag höll honom underrättad om var jag var så han skulle hitta mig, men vid 5 tröttnade jag och åkte hem.
Ringde S när jag lämnade nattklubben, men han svarade inte dessvärre, så jag vet inte riktigt vad som hände. Lämnade ett meddelande på hans mobilsvar. Men han kunde ju ha skickat ett SMS att han blev jättesen och fick ställa in eller nått, men inte ett ljud. Nåja det blev en trevlig kväll med H iallafall, eller ja tills han var snorfull och gick hem vid 2-snåret rättare sagt.
På första stället var det hippie-fest, en kille målade gästerna med peace-märken på kinderna och blommor i pannan, en radda folk i peruker, fantastiska solglasögon, palestina-sjalar och annat skoj. Vattenpiporna var framme, ölen flödade och stämningen var god fast all rökelse som eldades stack rätt bra även i min förkylda näsa.
På nästa ställe träffade vi en radda svenskar, den ena, med latinamerikanskt ursprung, var bara sååååååå snygg, jag satte nästan min carlsberg i halsen när han kom in genom dörren och eftersom han var svensk så fick jag ju tillfälle att snacka med honom... Varför dyker allt bra upp när man väntar på en dejt som inte dyker upp??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Åh, hatar när man ser massor med folk osså "kan" man bara inte... uscha. Sen när det "behövs" då ser man ingen.
Japp Tennis, det är så det hänger ihop, ingen vill ha någon som ser halvdesperat ut, men men...
Jag litar inte riktigt på S. Får lite dåliga vibbar.
MAN HÖR FAKTISKT AV SIG.
Jag blir så trött.
Ring honom inte igen.
DVS rådet är, ring honom inte igen, utan stick till cph och hitta ett one night stand imorgonkväll?
Nja. Försök att inte tänka på honom. Var som om han inte fanns.
Han påminner mig om mitt ex. Så himla jobbig situation. Vet inte hur många tusen gånger vi bråkade om att han inte ringde när han sa att han skulle göra det. Som om de sitter och njuter av att veta att någon väntar på dem.
ALDRIG IGEN.
Vi vet vårt värde, Ponte-hjärtat!
Hmmm... har S hört av sig nu? Kram!
Kim darling - tack för rådet, jag ska nog följa det. Vi ser vad som händer...
Hunkyponk - Nix, inte ett pip
Skicka en kommentar