Så blev det en tur till Köpenhamn igen, tog en barrunda utan att hitta nått trevligt eller spännande till en början, men så var det en kille som kom fram och hälsade och undrade hur det var med mig nu för tiden. Han såg bekant ut, men det tog mig en minut att komma på vem det var, Jylländaren som det kan läsas mer om här och här...
Sedan tog det mig 5 minuters funderade innan jag kom på vad han hette, men men. Några andra bekantingar fanns också i baren och senare dök Vikingens farbror-kompis upp. Jag var lite orolig, men han hade inga hard feelings mot mig och det var ju skönt. Men senare dök ju också Vikingen själv upp, i skinnbyxor och klädsam skäggstubb.
Han hade ju skrivit att han hoppades att jag skulle hälsa på honom om vi träffades ute och det gjorde jag, han låtsades som om han inte såg mig. Senare passade han på att tränga sig imellan mig och folk jag pratade med och några av dem blev irriterade och när sedan en jobbig oläcker person stötte på mig passade Vikingen på att säga nått till mig, det var nått i stil med att "ja du missar då inga chanser att få någon i säng". Nåja, det var väl hans problem...
Jag var till slut tvungen att ta hjälp av den trevliga lesbiska kvinnan som kände killen, som bedyrade 10 gånger att han älskade mig, för att få honom att inse att jag inte var intresserad.
Den lesbiska, ett sportfreak och jag traskade vidare och där träffade vi en radda trevliga svenskar och en av dem hängde med på nattklubb och när jag framåt 6-snåret var ytterst trött och meddelade att jag skulle åka hem strax så tog det hela en helt annan vändning...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men guu.
Min intuition var riktig; Vikingen ÄR inget att hänga i granen.
Tvi vale.
Jag ska nog lyssna på dig i framtiden Kim darling!
Skicka en kommentar