Ponte gör en Birgit

Nu kanske ni får för er att jag har en bartenderfetish, men jag vill starkt dementera att så skulle vara fallet, men de är ju liksom till för att vila ögonen på och man kan kolla på när de rör sig utan att det liksom gör nått eller?

Hur som helst så i baren med den fina bartrendern träffade jag på en radda svenskar som jag slog mig i slang med en stund, de jag sett i den första baren tidigare på kvällen var några som hade lite ful-gubbe-varning på sig så jag avstod den gången. Jag är vissa kvällar mycket restriktiv med att komma ut som svensk bland svenskar för ibland ville man bara liksom hälsa men man blir bara inte av med dem, medan vissa är hur snälla och trevliga som helst.

Det fanns givetvis också en hel del danskar i baren och två av dem är jag lite bekant med så jag hängde med dem tills den ena var för full och skulle hem, så jag traskade vidare och han skulle ta farväl av några vänner i en annan del av lokalen. Till saken hör att när jag dök upp igen 2 timmar senare så var han fortfarande kvar och halvsov över ett bord. Nåja, så det kan gå...

De 2 timmarna spenderade jag i en annan bar och strax efter det att jag kommit in dök han "halva paret" upp igen och han hade tydligen kommit hemrumlandes vid 13-snåret på första maj efter att först ha följt mig ett kvarter, sedan varit på bastuklubben tills de stängde och följt upp det med att hänga på tre killar till efterfest med fyrkant för att sedan ta sig hem till pojkvännen. Verkade som om han fått en jobbig natt och jag klagar på att jag var trött när jag ramlade i säng kl 07.00...

Det hela blev knasigt, för det visade sig att till höger om mig satt en man som var kompis med han som satt 3 platser till vänster om mig i den rundade baren, det betydde att de fick skrika över mig och de två svenskarna (visade det sig) som satt på platserna emellan. Så vi var också tvingade till att halvskrika för att höra varandra och plötsligt var mina röstresurser helt slut, det sved i halsen när man andades. Men för att liksom avsluta det hela och tacka för mig fick jag ta fram operarösten, så jag lämnade abrupt på värsta Birgit-Nilsson-maneret och fiskade upp en Vicks blå ur fickan, det blev lite bättre.

Men på'n igen, jag traskade tillbaka till stället med den fina bartenderbakdelen igen för en snabb öl och då träffade jag åter på den fulla bekantingen, fler svenskar och ännu fler svenskar. Jag stod snäll och tyst vid bardisken medan rösten så sakta återkom...