En latino igen

Onsdagen började bra. När jag hoppade på bussen till jobbet imorse var det rätt så fullt, så jag tog en ståplats eftersom jag vet att vid nästa hållplats kommer en massa folk att hoppa av och jag kommer antagligen få ett helt säte för mig själv.

Under de två minuterna jag står är det en ung kille som vrålstirrar på mig, hans blick löpte från håret ner mot mellangärdet och tillbaka upp och ner igen. Jag hade solbrillorna på så han kunde inte se att jag kollade tillbaka i ögonvrån. OK, han var lite ung, men latino... Det gjorde min dag, så nu kan jag ta hur mycket skit som helst idag, det rinner bara av, rinner ner i avloppet där det/de hör hemma. Fler morgonlatinos vill vi ha!