torsdag 31 januari 2008

Sockerpappan Ponte

Pierre skriver om homoekonomi, ett ämne jag själv planerat att skriva ett inlägg om men aldrig kommit mig för att göra.

Jag har funderat i samma banor, dvs en del killar man träffar verkar alltid ha massor av pengar att sprida runt och när man snackar med dem så jobbar de med nått obestämbart som de inte vill snacka om.

I min egen situation så är jag väl ingen höginkomsttagare, men en tur till Köpenhamn med många öl nästan varje helg kostar mig i genomsnitt 600 kr per gång och det där med shopping är inget jag lägger ner så stora mängder kraft och pengar på, men ibland måste man ju hitta nått nytt. Däremot gillar jag att unna mig små saker i vardagen ibland...

Däremot brukar jag vara en stjärna på att få ihop det med folk utan pengar, S, Vikingen och Grönsakshandlaren hade det gemensamt. Vikingen gjorde av med minst 90% av sin lön vecka 1 och hade ofta 300kr/vecka att klara sig igenom resten av månaden, tok-shopping av dyra kläder kostar... Kompis H brukar ställa in saker sista helgen före lön för då är hans konto tomt, men det har andra förklaringar, killen är för snäll helt enkelt.

På de ställen jag oftast går, de lite sunkigare ställena dvs, är det inte någon klädkonkurrens och utseendefixeringen är inte nått att bry sig om, dessutom är danskar mycket mer laid back än svenskar. Det var nått jag skrev om efter Pride, men den finns på de finare ställena och personligen tycker jag att det kan vara väldigt snyggt med en läcker kille i läcker outfit, fast de skulle inte intressera sig för mig i vilket fall, så jag håller mig till de sunkigare ställena och det är kanske därför jag hamnar med killar jag får betala för. Sockerpappan Ponte...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Den som spar han har.

De flesta finhomofiler trippar runt och låtsas vara höginkomsttagare men i själva verket lever de på andra.

Ponte sa...

Det är väl kanske så det är...

Hasan sa...

Det är ju bra att det finns som sockerpappor som du Ponte, annars skulle det vara meningslöst att ha en pojkaktig charm. Hihi. Vem skulle man annars charma om inte generösa äldre farbröder. ;) hahaha.

Ponte sa...

Usch, jag vill inte vara en äldre generös farbror, hmm man kanske skulle sticka och mata duvorna!