fredag 1 februari 2008

Om norrmän

Norge är ett ruttet land, norrmän borde tas om hand sjöng Moltas Eriksson som förövrigt var Republiken Jamtlands president och vi jamtar brukar ha ett bra förhållande till norrmän, dock inte jag vanligtvis.

Ponte dömer inte folk på deras nationalitet, etnicitet, kön eller andra generaliserande orsaker, men av alla norrmän jag träffat i Köpenhamn har 3 st visat sig vara helt OK, 2 av dem har bott i Danmark i många många år och den tredje hade kanske tur helt enkelt, eller också var det för jag tyckte han var mycket snygg.

Jag har träffat en norrman med 180 miljoner på banken och tråkig som gräsodlarmästerskapen i Iowa, en som gått Birkebeineren (Norges motsvarighet till Vasaloppet fast mer uppför) minst 10 gånger, en som cyklat (!) till Köpenhamn från Stavanger och skulle cykla hem igen 2 dagar senare, en som såg ut som en tant och babblade om sin moster i Gävle och en som drog halvtimmeshistorier om helt meningslösa episoder av sitt liv. Dessa är bara ett smakprov...

Så jag har kommit fram till att det är säkrast för mig att hålla mig borta från norrmän, för norska homoer verkar inte vara riktigt kloka (enligt min ringa mening för att citera herr Omar), de har inte alla torskarna i frysen så att säga. Är det bara jag eller har någon mer kommit fram till typ samma slutsats?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har nog bara umgåtts med en norrbagge. Han hade inte alla hästar hemma faktiskt. Men han var ju inte ond.

Ponte sa...

Nejdå, de är inte onda, bara märkliga...