Skodramat

I fredags gav jag mig iväg till ett shoppingcenter för att försöka att hitta ett par skor, det var inte det lättaste, hittade bara 2 par jag kunde tänka mig, det ena passade inte på mina fötter och det andra paret fanns inte i någon vettig storlek. Så jag bestämde mig för att börja om letandet.

Tidigare har jag sett ett par pumaskor som jag tyckte var osedvanligt märkliga, och hade inga som helst planer att ens pröva dem, men fick ett infall medan expediten letade storlekar av nått annat par. Nu var de i hyllan för små, och därför såg de konstiga ut i den fågelperspektiv man får på sina fötter.




Hur som helst så frågade jag om hon hade större storlekar av de märkliga skorna, så sa hon att de jag just testat var 45:or. Öhhh... Ponte har vanligtvis 42 på breda skor och 43 eller 44 på smala skor. Det blev inte bättre än att jag var tvungen att inhandla stolek 47 på Puma-skorna för att hitta ett par som passade mina fötter. Ok de är lite stora, men för att passa min plattfot så krävs det att de är en storlek för stora. Men som Julia Roberts sa till Hugh Grant i filmen Notting Hill
- You know what they say about men with big feet?
- No, what is it they say
- Big feet, large shoes...

Och under provandet var jag inne i någon hip skobutik (har mycket svårt för sådana får hög puls och känner mig totalt ute), kom en snygg kille med mycket fin bakdel in, han hade dessutom mycket låga och tätsittande jeans och hade just en sådan kropp som det ser så toksexigt ut på. Vi kan tillägga att han hade nått fruntimmer med sig också...

Hursomhelst, om man i mycket lågt skurna tajta jeans (och från min synvinkel utan underbyxor dessutom) ska huka sig ner för att ta på ett par skor så kan man inte annat än visa halva bakdelen utanför byxorna, den var mycket fin!! Ponte stannade kvar i butiken för att se när han testade par nummer två också...

Så jag kom hem med ett par svarta puma i storlek 47 och med en fin bakdel på näthinnan, och när jag kommit hem trött efter torsdagskvällens drickande kändes det som om en timma i soffan skulle vara en bra grej. Dryga 2 timmar senare vaknade jag med ett sovande ben och stel nacke, men jag var pigg och sugen på att åka till Köpenhamn, så det var bara till att piffa till sig, men den historien kommer senare...