Men osäkerheten satt ju kvar tyvärr

När man då är tonåring och har kommit på att man nog gillar killar fast inte är säker och ramlar över en artikel om bisexualitet, så går det ju upp ett ljus, iallafall blev det så för mig. Hur som helst så höll jag ytterst låg profil överhuvudtaget under gymnasiet och briljerade med värdelöst vetande och spelade mer nörd än jag egentligen var och den asociala perioden sitter lite i fortfarande, lärde mig aldrig det där med kallprat...

Det där bisex-ljuset var inte bra, för det på nått sätt satte mig i ett dumt hörn. Jag vågade inte berätta det för någon, jag var jätteosäker på om jag skulle klara av att ha sex med en tjej, eller om jag skulle klara av att ha sex med en kille och Gud så pinit det hade blivit om jag inte hade klarat det om jag någonsin hade hamnat i den situationen.

Hade alltid någon orsak att inte vara med på klassfester, hade alltid någon anledning att inte umgås med någon (förutom familjen), tog skolan på stort allvar för att ha nått att göra och resten av tiden hålla mig undan vilket fungerar när man bor på landet...

Men något hände och efter att ha krigat i skogen ett år, skärpte jag till mig, flyttade till Stockholm och försökte vara med på allt, men det var lite svårt att ta det steget. Men det kändes riktigt bra faktiskt att starta på nytt, börja skriva i en tom bok helt enkelt. Fast visst var man fortfarande lätt nördig, upptäckte strategispelens underbara värld, pluggade en del men såg också till att gå ut. Men gayklubb vågade jag mig inte iväg till dessvärre.