Flörta vilt

I lördags mitt i västa regnvädret så blev det en tur till Köpenhamn iallafall. Och jag han med att lösa 3 st enkla sudoku när jag inte spanade på killen på andra sidan mittgången, vilka lår... Usch på mig, tungan hängde nog ner till knäna, men det var vackert att skåda.

Satte mig på en nästan folktom bar, det var lite trist och segt ett tag för det dröjde sablans länge innan det började ramla in lite folk. Men jag hamnade banne mig i bakvattnet hela tiden, det kom in ett par och satte sig på ena sidan, de hade fullt upp att gosa och en full gammal gubbe på andra sidan (jag såg till att verka busy för att slippa snacka med honom).

Men så kom det in en kille och ställde sig bredvid mig vid bardisken, han var inte riktigt min typ kanske, men rätt snygg och han såg ut att vara en busig kille med humor. Lyckades inte samla mod att snacka med honom under de 2 minuter han väntade på att få beställa öl. Jag hade just köpt en ny och bestämt mig för att gå vidare efter den, så jag tänkte att om jag dricka extra långsamt så han skulle hinna beställa en till innan jag gick. Det lyckades, men då fick han ju betjäning direkt så det blev inget snack.

Nåja, jag gick iallafall vidare till nästa ställe, hittade en stol i baren snackade med herrarna runt omkring, inget spännande, men trevligt att snacka lite skit ibland. In kom en latinohunk, toksnygg, med långt svart lockigt hår och överarmar som mina lår. Han slängde en rejäl blick över oss som satt i baren, insåg hur totalt ointressanta vi alla var, log och gick.

Men efter en stund kastar jag en blick över till andra sidan baren och vem står där om inte snyggot som ser busig ut. Tror det tog 15 minuter innan jag lyckades få ögonkontakt första gången, en sådan ögonkontakt som pirrar i magen och spritter i benen minsann. Sedan blev det ett par korta ögonblicks kontakt igen och igen och igen, ibland var det han som kollade på mig och ibland jag som kollade på honom, och så plötsligt möttes blickarna och för att snabbt vändas bort igen...

Han hade inte mycket kvar i sitt glas, och plötsligt var han borta. Jag såg inte att han gick, jag kollade ut genom fönstren, men kunde inte se honom ute på gatan. Typiskt! I det läget blir man ytterst modfälld, så jag bestämde mig för att dricka upp och gå vidare, mannen bredvid mig var nu rätt full och halvt osammanhängande, så jag kände inte att jag orkade vara trevlig där längre. Men innan mitt glas blev tomt, så stod snyggot som ser busig ut där i baren igen, kisspaus kanske. Så jag stannade.

Efter att ha flirtat rejält tvärs över baren och "luftskålat" några gånger bestämde jag mig för att försöka göra nått åt det hela, och gick till herrarnas då jag ju var tvungen att gå bakom hans rygg för att ta mig dit. Han följde mig med blicken tills jag var nära, och när jag kom tillbaka tittade han överhuvudtaget inte, det var bara jag som vrålstirrade på hans ryggtavla. Men så två steg senare känner jag en hand på min axel...