Som homo är det bland lite lurigt att visa sin kärlek bland folk. Efter ett år av helger, nätter och dejter i Köpenhamn så har man ramlat över lite av varje (kan man lugnt säga). De tre tidigare killar som kändes som om det kunde bli nått med var rätt olika när det gällde det.
Den första kunde hålla hand på Studiestræde (där det ligger 5 homoställen), men inte någon annanstans eftersom han hade homovänner som han var öppen med och heterovännerna, jag vet inte om någon av dem visste.
Den andre, M, höll gärna hand om vi var omgivna av massor av folk, men någonstans där det inte var så många som rörde sig, inte ens i dagsljus, ville han inte det mer än en gång och då var det en kille på cykel som stirrade nått så otroligt att han skrubbade sig mot en tegelvägg...
Den tredje, S, höll gärna hand och ville att man höll om honom överallt utom i hans egna kvarter eftersom det fanns en del flyktiga bekanta, de flesta muslimer, som han inte ville stöta sig med eller göra generade.
Vikingen däremot är åt andra hållet, nära på oförsiktig. I områden med gängproblem och annat mitt inatten vill han gärna gosa. Det gör mig lite orolig, det är helt lovely, men man kanske inte ska provocera i onödan känns det som. Däremot puss på buss, eller i metron är ju hur bra som helst tycker jag, men man måste inte utmana ödet hela tiden. Och vid de tillfällena känner jag att jag är kall, stel och tråkig som inte hänger med på att hångla, utan snarare håller lite på mig.
Det tycker jag är megatråkigt egentligen, men även om Danmark är ett extremt tolerant land när det gäller bögar och flator, så känner jag mig inte helt bekväm med det hela tiden. Det är så synd, jag skulle verkligen vilja hångla loss med Vikingen under ett träd i en park mitt i natten lite onyktra, men det känns som att utmana ödet.
Och här hemma känner jag mig lite som S, detvillsäga tveksam i mina egna kvarter för vad ska grannarna säga. Jag är verkligen pinsam ibland... Jag vill så gärna, men jag är lite lätt tveksam, jag får jobba på det när Vikingen kommer hit på dejt om några veckor, då ska jag vara tokmodig och stå för den jag är till 110%. Någon som känner en bra psykolog utan fullbokad kalender som kan ta hand om mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Åh nej, du behöver ingen psykolog! Det är alla som stirrar och sånt som gör det! Jag är själv extremt oförsiktig (om nu kan tala i sånna termer) när jag är full... varje gång i efterhand blir man ju lite förvånad över att det gick så bra som det gick.
Tennis - Du får sluta grovhångla med läckerbitar på parkbänkar bland uteliggare och huliganer i Berzelii park efter 3 flarror rödvin en onsdagkväll... Tacka vet jag en hederlig gammal bordell :))
Tycker det är rätt sorgligt att detta är en issue år 2007. Och killar som ej vågar småkelas offentligt är ännu sorgligare.
LÅT KÄRLEKEN SPIRA OCH SYNAS!
Du har så rätt så Kim darling
Det ser fint ut (det jag skrev med versaler). Det blir säkert min bloggslogan någon gång. :)
Ljus och kärlek, det friskar min själ opp som man säger här i Skåneland...
Skicka en kommentar