Den nya tomma boken hade lik i lasten

Fortsättning på komma ut historien.

När jag flyttat till Stockholm och påbörjat en ny bok så var det verkligen ett nytt liv. Idag ser jag tillbaka på livet som tiden före jag flyttade till Stockholm och tiden efter att jag flyttat till Stockholm. Samtidigt som jag kröp ur "överstuderade nörden skalet" och hamnade i "halvomodern och lantis"-facket, så växte man som människa och man insåg att man måste inte alltid ha kontroll och hålla sig ifrån allt som kan gå fel och man behövde inte längre hålla en så låg profil att ingen såg en.

Under stockholmsåren kom en av mina bästa kompisar ut, han var så söt, han skrev ett brev till mig som han avslutade med typ "jag hoppas du kan acceptera att jag är som jag är". Det hade jag verkligen inga problem med, och jag har brevet kvar...

I samband med brevet så tog jag mig en rejäl funderare, jag kommer ihåg att jag satt på ett café i Stockholm med ett blått A4 papper, där jag började med en ring och tre sträck. Det första för homo, det andra för bi och det tredje för hetero. Jag visste att det tredje var fel, men just då kände jag inte att jag klarade av att välja rätt. Om jag bara varit mer egoist och tänkt på min egen framtid istället för att tänka på andras eventuella reaktioner. Jag har ångrat det beslutet så många gånger, men känt mig inmålad i ett hörn på nått sätt och liksom inte kunnat ändra mitt beslut hur gärna jag än velat.

Jag hamnade faktiskt på gayklubb en gång under stockholmstiden, men det var av en tillfällighet, en kompis och jag skulle ut och dricka öl och av någon anledning tog vi ett ställe vi gick förbi, kan det ha hetat Hemmingway möjligen (låg på Sveavägen vid Tegnérgatan)? Vi insåg inte först att det var ett gayställe, men när 2 killar stod och hånglade i baren så började det gå upp ett ljus. Funderade många gånger att gå dit igen, men det hände inte... Och jag kan fortfarande komma ihåg en ursnygg latino som jag vrålspanade (läs glodde) på, på la coccaracia på söder (tror det låg vid Medis).