Stoppa pressarna

Dagens homonyhet måste ändå vara den här eller? Det är inte varje dag någon av min pappas favoritartister kommer ut.

Cliff Richards, jag hoppas det känns bra att få vara sig själv en gång!

Skammen i Sverige

För några veckor sedan skrev jag om nått jag behövde fundera lite på innan jag skrev om. Det var nämligen så att jag i en bar träffade en äldre man (pensionär) från en större stad i Norrland. Han hade levt ensam hela sitt liv, ingen visste om att han var bög (fast jag måste tvivla för handlederna var lite lösa som man säger i Danmark) och han kommer aldrig att berätta något.

-Allt är så fritt och öppet här i Danmark, så kommer det aldrig att bli i Sverige för där är det så skamligt att ha en bög i familjen. Nu var hans familj lite religiös och de hade aldrig accepterat om han hade berättat och frågan om att komma ut och vara helt ensam eller leva kvar i garderoben och ha sin familj kvar, inte speciellt svår.

Jag har funderat lite på det, men kan inte riktigt förstå. Nu är han i en helt annan generation, men fortfarande är frågan hur skulle de ta det om han berättade, har inte hans syskon redan listat ut det?

Jag kände verkligen sympati för honom, en mycket trevlig lågmäld man som vill ha ett helt annat liv än det han har, men är inte beredd att våga lämna det liv som för honom känns fel. Istället så har han ju råd att resa lite, till Köpenhamn, till Berlin, till Amsterdam för att där leva det liv han vill ha under en långhelg, men antagligen mycket rädd att bli igenkänd, för även norrlänningar åker ju på weekendresor och mannen i baren var officiellt hos en av sina tidigare arbetskamrater (som resten av familjen inte har någon kontakt med) i Skåne.

Jag måste säga att det var klart nedslående att höra hans historia, och det kändes mycket mycket bra att jag tagit steget ur garderoben och aldrig behöver fundera över de problem som präglat hela han liv. Tänk om saker var annorlunda, han skulle plötsligt få ett liv.

Ont i hjärtat

Jag blir först och främst så ledsen och får så ont i hjärtat när jag läser om Greg Congdon, sådana historier borde ingen behöva uppleva, speciellt inte i en demokrati och inte i nutid. Men efter en stund blir jag bara ilsken, vilken rätt har alla andra att döma honom för den han är. Viktorianskt övermoraliskt tjafs helt enkelt, jag hoppas deras samvete äter upp dem från insidan.

En blå drink och tusen frågor

Nu fortsätter historien

Det var nämligen så att bartendern inte visste vad det jag beställde var för nått, trots att det fanns med i cocktailslistan bakom honom och på min halvt bristfälliga danska försökte jag förklara vad jag ville ha när killen bredvid lade sig i samtalet och hjälpte mig. Jag fick en blå söt-sliskig helt värdelös drink, men men...

Så jag började snacka med killen bredvid, tänk bara jag som varit smyg-bi (trodde jag iallafall) sitter på homobar och snackar med en kille med något lösa handleder, men trevlig på alla sätt och vis var han. Det ena ledde till det andra och jag pussade på en man första gången den kvällen och kände på annan persons bula i skrevet för första gången. Det var så jag träffade kompis H, vi hamnade inte i säng eller nått, men han följde mig till tåget så vi hånglade loss på perongen kl halv 7 på morgonen efter att ha visat mig 2 andra uteställen. Vi bytte nummer och bokade en dejt lördagen efter.

På söndagen var det sista april och jag skulle ut på barrunda med några tjejkompisar hade vi bestämt sedan tidigare, Ponte sov hela dagen och såg trött och sliten ut när vi träffades och på den frågan svarade jag att jag kommit i säng vid 8-tiden på morgonen. Jag är rätt duktig på att ljuga trovärdigt om jag själv får sköta berättandet, men på ja och nej frågor med 3 nyfikna fruntimmer i en bar, det fixar jag inte.

Så efter 2 timmars gissningslek hade de dragit ur mig hela historien, eller i varje fall det mesta och plötsligt hade jag kommit ut, det kändes toppen helt enkelt, att för första gången på många år inte oroa sig för om någon skulle fråga och man inte klarar av att hålla masken osv. Och att också jag hade ett liv och inte bara var en grå feg skugga i bakgrunden. Jag kan tillägga att de tog det bra...

Men frågorna under gissningsleken var roliga, rätt snabbt kom frågan om jag varit i Köpenhamn (eftersom jag redan innan jag började gå på homobar hängde en del i Köpenhamn), och sedan gissades det på allt från science fiction konferens (snacka om tokfel) till svartrockar-koncert och att jag blivit jätte-jätte full och somnat på en parkbänk...

Det började med Gummi och slutade med en Cocktail

En fortsättning på historien

Efter att ha lämnat baren med den gummiklädde bartendern, dröjde det en månad eller två innan den dagen då jag var tillbaka på gaybar, samma gamla Ponte och samma historia upprepades, ett par Tuborg och läsning av QX och Out-and-About och sedan hemgång igen. Kommer ihåg från andra gången att det stod en snygg intressant kille vid bordet bredvid, men jag vågade inte ens titta på honom.

Så jag kom fram till att jag behövde renoveras. Så efter 2 månader av renovering var jag tillbaka sista helgen i april, återigen Men's bar, ett par Tuborg och läsning av QX och Out-and-About. Inget hände, så jag funderade på om jag kort och gott var totalt ointressant för alla. Efteråt har jag lärt ming ett och annat, men då kändes det som det naturliga svaret.

Hur som helst lät jag mig inte nedslås, utan fortsatte vidare till 2 andra ställen och i Out-and-About tidigare på kvällen hade jag läst om stället Jailhouse (som jag trodde var en typ S&M bar för när man ser in genom fönstren ser man källarlokal, galler, svarta väggar och till vänster ligger SM-shop) att det var megatrevligt, så jag gick dit.

Kom in i lokalen och blev lätt tveksam, men bestämde mig för att ge det en chans. Det fanns en ledig plats i baren och den lade jag minsann rabarber på, eller snarare satte min röv på. På Men's bar hade alla en varsin flasköl och som novis på homoställen går man ju som de andra, beställer en Tuborg. På Jail var det svårare, på bardisken stod flasköl, fatöl, drinkar, cocktails och vinglas. På väggen mittemot satt en lista på cocktails, så jag tänkte så är det kanske på homoställen och trots att jag är ölmänniska och inte gillade det jag fick så var det ett ytterst bra val visade det sig i efterhand...

Fler tomma böcker

Till slut var ju stockholmsstudierna avklarade och inget jobb hade man och studentlägenheten fick man inte behålla. Då började den bistra verkligheten, det tragiska vuxenlivet, det eviga ekorrhjulet, motorvägen till pensionen eller vad man nu kallar det. Så det var bara att göra slag i saken och flytta söderut till Skåne.

Återigen en tom bok, lämnade mitt gamla liv i Stockholm, flydde till södern, men liken i lasten följde ju med och kommer aldrig att försvinna om man inte gör nått åt dem. Men saker och ting tog en helt ny vändning i och med en familjetragedi, som gjorde att jag gjorde mig en utlandsresa för att slippa allt några månader senare, träffade ett flickbarn och på nått sätt kändes det ytterst praktiskt att vara tillsammans med någon, även om det kändes fel.

Så här i efterhand skäms jag för att ha stulit 2 bra år från henne. Vi träffades inte så många gånger eftersom vi bor i olika hörn av Europa, men vi hade rätt trevligt tillsammans, trots att jag visste att jag bara sköt liket framför mig. Till slut för 2 år sedan var hon här och hälsade på ett par veckor och då kände jag inte att jag kunde stjäla mer av hennes tid. Hon blev jätteledsen och jag kunde inte riktigt förklara varför jag inte ville att vi skulle vara tillsammans. What a mess...

Redan när jag flyttade hit började jag att åka till Köpenhamn ibland, bara traska på stan, fönstershoppa, besöka porrbutiker vid Istedgade, dricka öl på någon pub osv. Att våga traska in på gayporrbutik gick faktiskt väldigt bra, trots att jag är en yttest feg person, men att traska till ett homoställe var svårt. Det intressanta är att det ju inte är någon större skillnad egentligen, det var bara på nått sätt ett större steg.

Men vintern för ett och ett halvt år sedan, gick jag gatan upp och ner ett antal gånger och plötsligt var där inte en människa, så Ponte smet snabbt in på Men's bar, beställde en Tuborg och stod i ett halvskumt hörn tidigt på kvällen (vid den tid de knappt har nått folk) och bläddrade i någon gratistidning. Bartendern den första kvällen hade gummishorts, gummi T-shirt och boots, funderade lite över vad det var för ett ställe egentligen.

Åkte hem efter 2 öl, bestämde mig för att återvända en dag, och den dagen kom...

Den nya tomma boken hade lik i lasten

Fortsättning på komma ut historien.

När jag flyttat till Stockholm och påbörjat en ny bok så var det verkligen ett nytt liv. Idag ser jag tillbaka på livet som tiden före jag flyttade till Stockholm och tiden efter att jag flyttat till Stockholm. Samtidigt som jag kröp ur "överstuderade nörden skalet" och hamnade i "halvomodern och lantis"-facket, så växte man som människa och man insåg att man måste inte alltid ha kontroll och hålla sig ifrån allt som kan gå fel och man behövde inte längre hålla en så låg profil att ingen såg en.

Under stockholmsåren kom en av mina bästa kompisar ut, han var så söt, han skrev ett brev till mig som han avslutade med typ "jag hoppas du kan acceptera att jag är som jag är". Det hade jag verkligen inga problem med, och jag har brevet kvar...

I samband med brevet så tog jag mig en rejäl funderare, jag kommer ihåg att jag satt på ett café i Stockholm med ett blått A4 papper, där jag började med en ring och tre sträck. Det första för homo, det andra för bi och det tredje för hetero. Jag visste att det tredje var fel, men just då kände jag inte att jag klarade av att välja rätt. Om jag bara varit mer egoist och tänkt på min egen framtid istället för att tänka på andras eventuella reaktioner. Jag har ångrat det beslutet så många gånger, men känt mig inmålad i ett hörn på nått sätt och liksom inte kunnat ändra mitt beslut hur gärna jag än velat.

Jag hamnade faktiskt på gayklubb en gång under stockholmstiden, men det var av en tillfällighet, en kompis och jag skulle ut och dricka öl och av någon anledning tog vi ett ställe vi gick förbi, kan det ha hetat Hemmingway möjligen (låg på Sveavägen vid Tegnérgatan)? Vi insåg inte först att det var ett gayställe, men när 2 killar stod och hånglade i baren så började det gå upp ett ljus. Funderade många gånger att gå dit igen, men det hände inte... Och jag kan fortfarande komma ihåg en ursnygg latino som jag vrålspanade (läs glodde) på, på la coccaracia på söder (tror det låg vid Medis).

Men osäkerheten satt ju kvar tyvärr

När man då är tonåring och har kommit på att man nog gillar killar fast inte är säker och ramlar över en artikel om bisexualitet, så går det ju upp ett ljus, iallafall blev det så för mig. Hur som helst så höll jag ytterst låg profil överhuvudtaget under gymnasiet och briljerade med värdelöst vetande och spelade mer nörd än jag egentligen var och den asociala perioden sitter lite i fortfarande, lärde mig aldrig det där med kallprat...

Det där bisex-ljuset var inte bra, för det på nått sätt satte mig i ett dumt hörn. Jag vågade inte berätta det för någon, jag var jätteosäker på om jag skulle klara av att ha sex med en tjej, eller om jag skulle klara av att ha sex med en kille och Gud så pinit det hade blivit om jag inte hade klarat det om jag någonsin hade hamnat i den situationen.

Hade alltid någon orsak att inte vara med på klassfester, hade alltid någon anledning att inte umgås med någon (förutom familjen), tog skolan på stort allvar för att ha nått att göra och resten av tiden hålla mig undan vilket fungerar när man bor på landet...

Men något hände och efter att ha krigat i skogen ett år, skärpte jag till mig, flyttade till Stockholm och försökte vara med på allt, men det var lite svårt att ta det steget. Men det kändes riktigt bra faktiskt att starta på nytt, börja skriva i en tom bok helt enkelt. Fast visst var man fortfarande lätt nördig, upptäckte strategispelens underbara värld, pluggade en del men såg också till att gå ut. Men gayklubb vågade jag mig inte iväg till dessvärre.

Hur kommer man på att man gillar killar?

Förra veckan fick jag en fråga om hur jag kom ut. Så jag tänkte börja från början och ta historien lite långsamt framåt.

Jag kan inte riktigt säga när jag för första gången tänkte en sexuell tanke om en man, men den första jag kommer ihåg var nog i 6:an. Och det var kalsongsidorna i Ellos-katalogen, där man såg nedre delen av en vältränad mage med lite hår från naveln ner mot skrevet och hela skrevområdet inkl ett rejält organ i ganska små kallingar.

Katalogen vänder sig ju till medelålders kvinnor och de skulle väl med lite ögongodis lockas till att köpa sådana till sina män. Den tidningen låg under min kudde i några månader och bilderna orsakade viss upphetsning typ varje kväll efter sängdags...

När jag gick i 7:an hittade jag en låda på vinden hos morföräldrarna, den innehöll lite gamla prylar någon av morbröderna lämnat där, inklusive 2 porrmagasin (sådana som innehåller typ 4 kompletta knull från förspel till utlösning) som jag råkade på att låna med mig hem. I båda fanns en lesbisk scen som jag bläddrade förbi varje gång, i den ena fanns en scen med John Holmes och i den andra fanns en scen med en svart man. Kommer ihåg att jag tänkte "oj så svarta mäns sperma är också vit". Vad skulle den annars ha för färg är ju frågan...

Kommer ihåg att jag bara fantiserade om killarna i magasinen och hade en idé redan då om att killar nog kanske var min grej. Men det tog mig 15 år till att komma fram till det och acceptera det.

Läderintresset dök upp lite senare, måste ha varit 14 eller 15 när jag hittade en katalog (igen) från nått postorderföretag hos en släkting där vi sov över, den katalogen hamnade också i min väska. Det var typ 10 sidor skinnjackor, några av modellerna var killar och det var ytterst spännande. Lyckades dessutom hitta en Halvarson-katalog hos min kusin som på den tiden körde cross. Gud så många kataloger... Lyckades tjata till mig en skinnjacka när jag fyllde 16 (för Snygg-Tennis information kan jag meddela att den inköptes på Kläddags).

Så var 2006 till handlingarna, del 1

Igår gicka det inte att logga in, så här kommer en första del av 2006

2006 blev det bästa året hittills och ska man summera det så måste det bli en klar 9 på skalan 1-10.

Det började med en riktig vinter, den första jag upplevt i Skåne, de tidigare har varit slaskiga och blaskiga. Snö och minusgrader fram till påsk, fantastiskt. Under vintern blev det totalt frisyrbyte och odlande av skägg, något som jag planerat att göra länge, men aldrig kommit mig för att fixa. Lite jobbigt var det allt, men det var det värt.

Våren kom och nästa steg i förvandlingen skulle göras, brillorna byttes mot linser. Så var det dags att göra slag i saken, nyårslöftet skulle infrias. Nyårslöften är inte min grej, men den här gången kändes det rätt att när 2005 blev 2006 lova mig själv att göra det som nästan alltid känts så rätt, men som jag aldrig haft mod att göra.

Så i mitten av april gjordes försök nummer ett, men modet fanns inte där, så det sket sig som man säger. Men sista helgen i april så fanns modet där och första riktiga besöket på gayklubb gjordes. Jag har alltid varit klart intresserad av killar, och jag kommer ihåg en tvåtimmars mindmappingövning på ett kafé på Kungsholmen där jag stod och vägde mellan killar och tjejer och valde det senare eftersom jag inte hade modet att välja något annat.

Sedan kom en slampig sommar med höjdpunkter som en pridefestival, en afrikansk knarkare och en sydamerikansk latinotransa, men jäklar vad kul det blev. Men det kostade, 4 halsinfektioner med feber och tillhörande antibiotikakur, en sönderslagen framtand, en stulen jacka och många trötta måndagar på jobbet after att ha kommit hem onykter vid 8 eller 9-snåret på söndagsmorgonen.