Hjärnmoln ger otur med tiden

Fredagen började inte alls så bra, var snabb med att göra mig i ordning så jag skulle ha gott om tid i baren innan jag skulle träffa kompis H. Men halvvägs till stationen kommer jag på att jag glömt min linsbox. Jag vet att jag inte klarar mig utan den.

Jag skyndar hem för jag hinner i tid om jag är snabb. Boxen ligger inte där den ska, jag letar och letar och letar och letar. Till slut hittar jag den i fickan på byxorna jag haft på dagen innan, hade då helt glömt att jag varit på uteservering på torsdagen. Alzheimers på G? Tiden har sprungit iväg och jag kanske hinner om jag tar snabb språngmarsch och sådant gör jag INTE...

Nåjag, ger mig iväg efter en stund, flanerar och får trots allt vänta på stationen en stund och allt blir försenat så tåget till Köpenhamn kör när jag har 15 meter till dörrarna. Typiskt! Så det blir till att vänta igen... Så efter en så pass bra början så kunde det ju bara bli bättre eller?

Jag kom fram och begav mig till kvällens första bar för att få en öl i lugn och ro innan jag träffade kompis H. Det är kul att komma in och vara bekant med 8 av de 10 barbesökarna och att bartendern börjar med "Tack för senast"... Jag tog plats bredvid honom vi nu kallar ridaren eftersom det visade sig att han har en liten fetisch för ridkläder, så det förklarar att han bytte från militärkläder. Vi hade ganska trevligt, men efter en stund behövde jag ge mig av för att träffa kompis H. Skulle kvällen bli bättre än början?