Som vanligt kom jag på att jag ju lika gärna kunde invänta morgonen även om söndagnätter inte är någon större hit, speciellt inte i skinnbyxor, man känner sig lite felklädd om man säger.
När baren nådde stängningsdag traskade jag vidare till Dansbaren och var kvällens förste kund, mindre spännande... Efter ett tag droppade det in ett par stycken och senare var vi plötsligt 10. En latino jag sett tidigare flera gånger tog plats bredvid mig och började snacka. Vi hade tydligen snackat tidigare även om jag inte kunde minnas det.
Det ena ledde till det andra och så satt man i baren och hånglade igen, mycket trevligt. Han ville följa med mig hem, men jag släpar inte folk från Köpenhamn hela vägen hem för när jag kommer hem vill jag bara krypa ner i min säng, snarka som attan och skita i världen omkring mig. Han tjatade men insåg nog att det var lönlöst.
Så dök den brasilianska transan upp, men inte uppklädd den här gången, och hans kompis, samme kille jag sett vid busshållplatsen 10 timmar tidigare. Passade på att snacka med dem eftersom latinon blev sur när jag inte ville ha med honom hem. Funderade på att dra till Nattklubben, men de berättade att där var det inget folk, så jag bestämde mig för att ta tåget hem.
Som vanligt satte jag alarmet på min mobil så att det skulle ringa 5, 4 och 3 minuter innan vi kom fram, klev på tåget, stoppade ner telefonen i underbyxorna och somnade gott. Vaknade av att någon skakade mig, det var konduktören. Tåget stog nu på en tågparkering och han informerade att jag fick sitta kvar där i 1,5 timmar tills tåget skulle tillbaka mot Köpenhamn. Var lite trött och långsam så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Konduktören och lokföraren klev av och där satt jag ensam i ett låst tåg på en tågparkering. Kollade min mobil och räknade ut att alarmet måste ha gått 12 gånger och jag hade överhuvudtaget inte noterat det trots vibrator i herrunderbyxorna.
Efter 2 minuter kom jag fram till att "Det här ställer jag INTE upp på", men hur löser man det? Jag har åkt med öresundstågen en massa gånger och har sett hur konduktörerna öppnar och stänger dörrar, så jag traskade till närmaste dörr och kollade, man behövde en "fyrkantsnyckel". Det var inte så svårt att fixa en sådan, bara att ta lägenhetsnyckeln och portnyckeln och lägga pekfingret emellan, sedan vrida om, vänta ett par sekunder och så öppnades dörren.
Nu kom nästa problem, hade 2 trafikerade spår att ta mig över, var noggrann att kolla så det inte kom några tåg, kom sedan fram till stängslet som var det tredje problemet. Man hoppar inte över ett 120 cm högt stängsel bara sådär och bakom stängslet är det en tjock vass häck. Men det visade sig att vid ett elskåp fanns ingen häck och stängslet var nedtryckt, så Ponte kunde klättra ut och sedan traska in på stationen som om inget hänt, hoppa på min anslutning och hoppas att inte ramla på konduktören. Det kändes skönt att komma hem om man säger...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uuu, så jobbigt att somna på tåget.
Bra att du lyckades bryta dig ut.
Japp, det är jag och Houdini...
Skicka en kommentar