Om norrmän

Norge är ett ruttet land, norrmän borde tas om hand sjöng Moltas Eriksson som förövrigt var Republiken Jamtlands president och vi jamtar brukar ha ett bra förhållande till norrmän, dock inte jag vanligtvis.

Ponte dömer inte folk på deras nationalitet, etnicitet, kön eller andra generaliserande orsaker, men av alla norrmän jag träffat i Köpenhamn har 3 st visat sig vara helt OK, 2 av dem har bott i Danmark i många många år och den tredje hade kanske tur helt enkelt, eller också var det för jag tyckte han var mycket snygg.

Jag har träffat en norrman med 180 miljoner på banken och tråkig som gräsodlarmästerskapen i Iowa, en som gått Birkebeineren (Norges motsvarighet till Vasaloppet fast mer uppför) minst 10 gånger, en som cyklat (!) till Köpenhamn från Stavanger och skulle cykla hem igen 2 dagar senare, en som såg ut som en tant och babblade om sin moster i Gävle och en som drog halvtimmeshistorier om helt meningslösa episoder av sitt liv. Dessa är bara ett smakprov...

Så jag har kommit fram till att det är säkrast för mig att hålla mig borta från norrmän, för norska homoer verkar inte vara riktigt kloka (enligt min ringa mening för att citera herr Omar), de har inte alla torskarna i frysen så att säga. Är det bara jag eller har någon mer kommit fram till typ samma slutsats?

Beslutsångest när den är som bäst

Nu blev det komplicerat, kompis H vill träffas i helgen, norrmannen vill träffas i helgen, jag borde träffa Vikingen i helgen och jag vill inte träffa någon, bara hitta ett score, dessutom vill R att vi ska ut och röja här hemma ikväll.

Om jag ska åka till Köpenhamn ikväll och stanna till imorgon så måste jag nästan ut med kompis H ikväll så jag kan sova över där och se till att han är bakis imorgon (vilket inte är så svårt) så jag inte har honom med och kanske träffa Vikingen imorgon och snacka med honom och äntligen förklara att jag inte vill ha ett förhållande trots att jag gillar honom som person. Norrmannen får kompis H och jag ta med ikväll tror jag...

Eller så stannar jag hemma och går ut här, har inte träffat nästan någon av vännerna på rätt länge nu eftersom jag envisas med att hänga i Köpenhamn på helgerna och de har inte varit så sugna på att gå ut mitt i veckan på rätt länge.

För att komplicera till det hela, så blev kompis H ytterst känslosam i lördags och konstaterade att jag, lika väl som han, innerst inne vet att det till slut blir vi två. Jag passade på att dra ner några klunkar öl och hoppades innerligt att han inte skulle dra igång den diskussionen igen. Det gjorde han inte som tur var...

Igår kväll skrev han ett intressant SMS som avslutades med "du får ingen bättre". Så idag har jag kommit på att hmmm, vad jag egentligen gör är att jag utnyttjar hans känslor för att ha en madrass att sova på och jag skulle aldrig någonsin hitta på något med kompis H.

Bakgrunden till kompis H är att han är den förste jag träffade på ett bögställe och när han började stöta lite på mig så bestämde jag mig för att det nog var det bästa jag kunde få. Andra gången vi träffades insåg jag att det inte skulle bli nått, det tog honom en tid att komma över det, men eftersom vi har kul ihop så trodde jag att det var glömt nu.

Efter hand insåg jag att jag kunde få bättre, och vem vet vad framtiden har i bakfickan, en hanky code kanske...

En söt norrman

När det var Pride i Köpenhamn för några veckor sedan träffade jag på en kille med likadan MC-jacka som mig, så jag växlade några ord med honom och hans norska pojkvän (pv trodde jag). Och i fredags träffade jag på dem igen och snackade med norrmannen medan kompis H snackade med dansken.

Och när vi dök upp i samma bar på lördagen var de där igen och dansken (som visade sig bara vara hans kompis) var trött efter att ha varit ute de flesta kvällar veckan innan, så vi tog hand om norrmannen och släpade med oss honom vidare i natten. När vi bytte telefonnummer skickade han ett sms där han presenterade sig som M*** I***A...

Norrmannen är jättesöt och trevlig, lite blyg och osäker, så jag kände ett sting av dåligt samvete och bestämde mig för att inte ens göra ett försök utan bara ha trevligt. Det gjorde jag ju en gång tidigare, tyckte att människan var för bra för att bara ha en natt i sängen (mer om det finns här) men lyckades inte hålla mig från att dela säng med honom...

Norrmannen har inte fått något alias ännu, men det kanske kommer eftersom jag eventuellt ska träffa honom i helgen OM jag åker till Köpenhamn, har inte någon lust alls till Danmark just nu, men det kanske hinner dyka upp fram till fredag.

Norrmannen lämnade oss strax innan jag gick hem i söndags morse, men jag ska nog hålla honom som kompis och hitta en sexdejt istället kanske...

Vild helg

Fredagen blev oerhört vild måste jag säga, jag passade på att ta igen mig med tupplur i soffan, strötittande på tv och lätt strategispelande. Planen var att bli utvilad inför lördagens inplanerade övningar, men det sket sig. Vaknade på lördagsmorgonen trött kl 07.00 och lyckades inte somna om, försökte ta en lur på eftermiddagen, men lyckades inte samla tankarna och somna. Gud så irriterande!!

Så man anländer till Köpenhamn lätt halvtrött hamnar i en bar, får veta att kompisen blir 1,5 timmar sen och får sedan uppleva 2 riktigt kul episoder.

1. En svensk och en norrman runt 40 där inne. De var bästa kompisar sedan år tillbaka och de gnabbades, drev med varandra och slängde käft oavbrutet. Då var det en full gammal gubbe som började tafsa lite på svensken som då började driva hejdlöst med den danska gubben som inte fattade att de drev med honom. "ta bort händerna, de är iskalla, du sitter väl inte och dör här i baren?" och liknande. Situationen var kort sagt tokrolig...

2. Det satt en gubbe (75+) i baren och mumlade lite och jag snackade med en annan kille och han sa nått om att "förr i tiden fanns det fler påsköl att välja på" eller nått liknande. Då hajade den äldre mannen till och började mumla om forntiden och hur bra det var och om någon bekant som hade hyrt ett rum hos hans kusin på Jylland för 40 år sedan och som han hade träffat igen på en bussresa till Hamburg för några veckor sedan... Sömnpiller var inte ens förnamnet... Sedan berättade han att han skulle till sin mor till påsk, hon måste ha gått i pension i samband med Napoleonkrigen.

Sedan ramlade vi över en radda bekantingar, men alla skulle hem eller till ställen jag inte känner för, så vid 2-snåret blev jag lämnad själv, traskade till värsta köttmarknaden men var för trött och stack hem före 5. Det blev en trevlig kväll, men jag hade behövt ett rejält ragg och det var jag inte ens i närheten av...