En kylig eftermiddag

På nyårseftermiddagen nådde jag så fredagens första homobar. Det var rätt stilla, mötte någon bekanting och en mycket jobbig svensk. Han finns också nämnd här. Tappade räkningen när han slitit av sig t-shirten 10 gånger (han tog på den igen efter en minut eller två).

Ponte var nu lite trött, men bestämde mig för att fortsätta fram till kvällen innan jag åkte hem. Snackade med en farbror jag träffat på förr, men ledsnade på honom och traskade iväg för att få lite mat. Termometern vid Rådhusplatsen visade –9 grader och för att bota min nyfunna rädsla för kyckling kom jag fram till att det var det jag skulle ha.

Maten var trist, de som jobbade hade inte någon som helst känsla för service och de små friterade camembert-sakerna smakade friterad papp. Tror det blev sista besöket på KFC för detta var en parodi på snabbmatsrestaurang.

Gick till nästa bar, men den var stängd så det fick bli den Vilda baren som just öppnat. Den trevlige mannen hade lyckats kvickna till och städat var det, nu satt han i baren och drack shots. Alla i baren (knappt 10 st) hoppade in i shotsracet, men jag tackade nej efter 3. De andra fortsatte ett par timmar och då var den trevlige mannen återigen knappt kontaktbar. Efter en halvtimmas vila hängande över bardisken gick han.

Seneftermiddagen och kvällen var stilla, hela Köpenhamn verkade ha drabbats av kollektiv baksmälla. Fick veta att Dansbaren hållit extraöppet till kl 9 på morgonen och Nattklubben hade tydligen stängt först vid 11. Funderade återigen på att gå hem, men så dök Trekantskyssaren upp och jag bestämde mig för att vänta till 22.00 innan jag stack hem.