Slow starter

Lördagskvällen förra veckan började inget vidare för min del. Planen från början var att få ett par öl och sedan gå till den trevliga stora bastuklubben, men redan hemma tvekade jag och klädde upp mig, så jag antar att jag omedvetet förberedde mig på att gå ut hela natten.

Jag är en sådan konstig människa som vill börja lite långsamt och sedan sakta öka festen, därför har jag svårt med mysiga förfester och sedan direkt ta mig till en nattklubb, för då är jag verkligen inte i stämning.

Hamnade först på ett ställe som var rätt fullt, högljutt och festligt. Kände verkligen inte att jag passade in som lite inte-riktigt-på-humör. Hängde där och låtsades att jag inte såg en kille jag känner som satt vid ett bord, hade inget direkt behov av att umgås utan drack snabbt upp min öl och hastade till ett lugnare ställe.

Den första jag ser när jag kommer in är Jylländaren, hälsade på honom, men han var turligt nog lite upptagen med en kompis. Brukar sätta mig i baren, men ingen av de 3 lediga platserna kändes inte som nått alternativ. Den ena var på hörnet med en gubbe som hade otroligt stora örsnibbar, den andra platsen var bredvid en mycket överförfriskad norrman och den tredje bredvid en kille som alltid är jättekåt och tråkigare än mig (vilket inte vill säga lite).

Så jag tog ett bord istället och strax därefter dök en bekanting upp som skulle ha sig en öl på väg till en fest. Så jag höll honom sällskap och bestämde mig sedan för att gå vidare igen.

Hade fått ett SMS från Lammis kvällen innan att han på fredagen jobbade extra i en bar, så jag tänkte att han kanske var där på lördagen också och traskade dit. Här hittade jag en plats i baren bredvid en farbror som såg trevlig ut och det mina vänner var mitt bästa platsval på länge...