Porrnovellen om löjrom - Del 5

Varning: Personer som inte känner för att läsa lätt homoerotiska historier bör avstå från att läsa detta inlägg.

Så vi satt där och åt lite, själv såg jag inte nått eftersom jag var linslös, men det gör ju inte så mycket. När de avslutat ätandet hade jag två män som passade på att tafsa på mig medan jag åt klart, det finns inte många som äter så långsamt som jag, det gäller ju att njuta av maten, jag har tillräckligt med underhudsfett för att äta saker bara för att få i sig näring. Det var svårt att koordinera ätning med att bli tafsad på, det blev löjrom på golvet.

Niklas tog mig i handen och drog med mig till sängen för han ville nämligen få lite massage. Jag är inte så bra på det, men jag gjorde mitt bästa, masserade ryggen, axlarna, skuldrorna, nacken och skinkorna, båda två var vi nakna och det kändes riktigt bra. Två minuter senare hade han somnat, jag antar att mitt masserande således inte var för hårt i alla fall.

När Niklas somnat satt Tobbe och jag och snackade en stund innan vi också drog oss till sängs och för tredje gången den kvällen hade vi sex. Men den här gången låg Niklas och snarkade vid vår sida. Tobbe gillade att leka med tre ställen på min kropp och såhär 5 dagar senare har jag fortfarande ont på ett av dem, vänster bröstvårta. Den har nu utrustats med ett klädsamt blåmärke och är riktigt öm. Men det är smällar man får ta.

När jag märkte att Tobbes andning blev tyngre såg jag till att klämma ur lite extra kraft ur mina otränade muskler, jag hade fått sådan mängd motion under kvällen att benen ville skaka hela tiden. Och för tredje gången den kvällen fick jag Tobbes kropp att spännas som en fjäder och sedan med en djup suck slappna av. Jag måste säga att jag var rätt utmattad när vi sedan låg där alla tre och jag försökte somna.

Fram på morgontimmarna slumpade det sig så att vi hamnade i sked, tre nakna män i sked och jag i mitten, det kändes alldeles underbart. När vi klivit upp på morgonen kändes det efter morgonkaffet som om det skulle göras ett sängbesök igen, men det blev aldrig av. Istället gick vi ut på stan, det blåste kallt och vi hade motvind.

Vi traskade längs Langelinie förbi den lille Havfrue, förbi Amalienborgs slott och Nyhavn, och hela vägen låg det stridsfartyg förtöjda eftersom man firade 200-årsjubiléet av engelsmännens bombning av Köpenhamn 1807 under Napoleonkrigen. Danskarna är lätt masochistiska av sig och firar både det och nederlaget vid Dybböl på Sönderjylland som ledde till att Danmark fick avträda Schleswig (inkl Sönderjylland), Holstein, Lauenburg och Hamburg till Preussen

Vi satte oss vid en restaurang, åt lunchbuffé och spanade på latinomatroser ombord på ett jättestort argentinskt segelkrigsfartyg Fregata Libertad. Dessvärre såg vi inga heta latinos, men väl några heta danskar som passerade där vi satt.

Den svenske servitören var snygg och trevlig, lite lik Måns, men helt förvirrad, han sprang runt ett tag med 2 glas champagne som han inte visste vem som skulle ha. Han frågade oss 2 gånger, men vi erbjöd oss att ta hand om dem om han inte hittade ägaren. Det tog över 20 minuter att få vinet vi beställt och Niklas som inte ville ha buffé fick vänta en mindre evighet på sin mat.

Men efter 2 timmars lunchande skulle jag åka hem och jag blev tillfrågad ett par gånger under lunchen om jag kunde tänka mig att komma på besök igen, och de båda 40-åringarna kan ju behöva mer svenskt lammkött, eller Norrländsk kvalitetshomo som klubben på Qruiser heter.

THE END