Beslutsångest när den är som bäst

Nu blev det komplicerat, kompis H vill träffas i helgen, norrmannen vill träffas i helgen, jag borde träffa Vikingen i helgen och jag vill inte träffa någon, bara hitta ett score, dessutom vill R att vi ska ut och röja här hemma ikväll.

Om jag ska åka till Köpenhamn ikväll och stanna till imorgon så måste jag nästan ut med kompis H ikväll så jag kan sova över där och se till att han är bakis imorgon (vilket inte är så svårt) så jag inte har honom med och kanske träffa Vikingen imorgon och snacka med honom och äntligen förklara att jag inte vill ha ett förhållande trots att jag gillar honom som person. Norrmannen får kompis H och jag ta med ikväll tror jag...

Eller så stannar jag hemma och går ut här, har inte träffat nästan någon av vännerna på rätt länge nu eftersom jag envisas med att hänga i Köpenhamn på helgerna och de har inte varit så sugna på att gå ut mitt i veckan på rätt länge.

För att komplicera till det hela, så blev kompis H ytterst känslosam i lördags och konstaterade att jag, lika väl som han, innerst inne vet att det till slut blir vi två. Jag passade på att dra ner några klunkar öl och hoppades innerligt att han inte skulle dra igång den diskussionen igen. Det gjorde han inte som tur var...

Igår kväll skrev han ett intressant SMS som avslutades med "du får ingen bättre". Så idag har jag kommit på att hmmm, vad jag egentligen gör är att jag utnyttjar hans känslor för att ha en madrass att sova på och jag skulle aldrig någonsin hitta på något med kompis H.

Bakgrunden till kompis H är att han är den förste jag träffade på ett bögställe och när han började stöta lite på mig så bestämde jag mig för att det nog var det bästa jag kunde få. Andra gången vi träffades insåg jag att det inte skulle bli nått, det tog honom en tid att komma över det, men eftersom vi har kul ihop så trodde jag att det var glömt nu.

Efter hand insåg jag att jag kunde få bättre, och vem vet vad framtiden har i bakfickan, en hanky code kanske...