Vägvisare

Åkte i torsdags till Köpenhamn för att se en show på Centralhjørnet, men som tur var kollade jag tiden innan jag åkte hemifrån. Vet inte om programmet ändrats eller om jag lyckats blanda ihop saker och ting, men showen var först kommande torsdag och kvällen skulle istället innehålla karaoke vilket inte riktigt är min grej sådär.

Nådde Köpenhamn, kom ut på gatan vid stationen och där stod ett asiatiskt medelålders par med en karta och såg borttappade ut. Kände lite moderskänslor för dem och undrade om de behövde hjälp och det behövde de. Mannen snackade lite engelska, men kvinnan kunde bara japanska.

Jag tog deras karta, tittade på den och blev något förvirrad. Den var på japanska, alla gator allt. Men det stod på danska under, liten röd text mot orange bakgrund är inte lättläst i ljuset från gatlyktor efter att skymningen fallit. För att göra det än värre var kartan inte i nord och syd utan liksom på tvärs. Tror det tog mig 5 minuter att fatta hur den hängde ihop och insåg att stationen var utanför kartan. Fick sedan föröka förklara hur de skulle hitta till ett torg som fanns med på kartan. Man kan ju hoppas att de hittade…

Valde istället att börja i den vilda baren som vanligt och sprang genast på ett par bekantingar. Missförstod först att de varit och knullat, men de hade varit och bowlat (skillnaden mellan uttalet på bållet och båwlet är hårfin, speciellt i en bar med sorl och bakgrundsmusik). Förstod snabbt vad det handlade om turligt nog…

Hamnade lite utanför där jag satt med bowlinggänget på ena sidan och två fulla kompisar på andra sidan, men det gick ändå bra. Man fick ju möjlighet att flirta lite med en turist längre ner i baren. Så undrade en i bowlinggänget (som tydligen ser lite dåligt) om inte killen jag flirtade med måste ha svårt att dricka öl pga två gipsade armar. Han hade nämligen en vit långärmad t-shirt under en mörk kortärmad.

Vid ett av borden satt en dansk kille med tre amerikaner och den ena av dem visade först rumpan och en stund senare kom han fram till mig och berättade att han tyckte jag var snygg och läcker. Kändes bra och jag orkade inte ens riktigt att argumentera emot utan gladde mig för en gångs skull över komplimangerna. Han var på sätt och vis lite fin och intressant, frågan var om man skulle hitta på något med honom eller inte…