Någon show blev det ju inte

I torsdags gav jag mig iväg hemifrån för att fira kyrkans beslut och för att se den show som skulle hållas i Centralhjørnet. Nådde fram till Köpenhamn och begav mig till den vilda baren. När det var läge att dra vidare till showen kände jag bara inte för trängseln som brukar vara där under showerna, så jag sket helt enkelt i det och stannade i den vilda baren.

Träffade några bekantingar och den mest onyktre av dem kramade om mig ett tiotal gånger och berättade hur snäll och rar jag är. Dessutom fick jag veta att han skulle hem till en av stammisarna och laga flæskesteg nästa kväll. Blev också lite fundersam över alla kramarna när jag fick veta att hans pojkvän legat hemma med influensa de senaste 2 dagarna. Vet inte om en rejäl fylla hjälper mot attackerande influensavirus, men jag är skeptisk.

Det dök upp någon konstig man och satte sig en bit bort. Först tittade han konstigt på mig, sedan stirrade han och när någon av bekantingarna snackade med honom så var han bara tvärtyst. Märkliga herrar i 50-årsåldern är inte nått som faller mig på läppen, så jag bara spelade som om jag inte såg honom.

Så var det dags för bartenderbyte. Den tråkige runde eftermiddagsbartendern byttes ut mot ingen mindre än han som fått 5 lemmar. Tydligen hade han jobbat där för 3 år sedan, men gjorde ett gästspel eftersom ingen av de ordinarie kunde. Och dagen till ära hade han ett tjockt hundhalsband och en tröja med ordet ”slave” på…

En ny kille dök upp och plötsligt hade jag en irländare vid min sida. Han skulle på nått miljömöte hela lördagen och kom på att det ju kunde vara kul att se lite av Köpenhamn när han ändå var där. Han var rätt trevlig måste jag säga, men inte intressant även om jag ännu inte rödmarkerat Irland på min karta… Frågan var hur man skulle göra.