Om det pågående kriget

Hittills har den israeliska valkampanjen kostat närmare 800 liv, varav 4 israeler. Det är helt oacceptabelt att Hamas skickar raketer mot Israel, men svaret är helt utan proportioner, över 200 civila dödade. Men varför håller de sig inte undan från sånt som kan räknas som militära mål? Gazaremsan är lika tättbefolkad som Stockholms kommun, det finns liksom inga ställen att ta vägen på.

Det nuvarande kriget är ett totalt misstag tror jag, Israel har ingen möjlighet att vinna kriget eftersom idéer och uppfattningar är svåra att döda. Det enda man uppnår är att Hamas i Gaza blir betydligt mer populära, de vill ju utplåna staten Israel och de palestinier som tidigare var tveksamma är nu mer övertygade om att det är den enda lösningen efter att deras grannar/vänner/släktingar dödats utan att nödvändigtvis vara inblandade.

Däremot går Hamas (som för några år sedan hade lika många anhängare som en genomsnittlig hembygdsförening) mot ljusa tider, frågan är bara hur lång tid det tar innan de tagit kontrollen över västbanken, de har just nu en populariseringsboost utan motstycke, de sätter hårt mot hårt samtidigt som den palestinska myndigheten inte lyckats åstadkomma ett dugg de senaste 5 åren. Myndigheten lider av sin egen inkompetens tillsammans med Israels ointresse att fortsätta diskussionerna med dem eftersom de inte längre har palestinierna bakom sig.

Min spådom är att Hamas tar över Västbanken och de mer extrema rörelserna i arabvärlden vädrar morgonluft eftersom Israels anfall tillsammans med arabledarnas tystnad har spelat dem totalt i händerna. Dessutom är många av länderna i mellanöstern diktaturer och allierade med USA (Saudiarabien, gulfstaterna och Egypten), vilket inte är så poppis på hemmaplan. Detta kan sluta med att Israel plötsligt vunnit ett antal nya fiender, men jag antar att den sittande regeringen vinner valet så länge de egna förlusterna inte blir så stora.

Strategin att underminera den palestinska myndighetens ställning (till att börja med Arafat), var nog helt fel strategi. Man kan säga mycket om Arafat och hans kompisar, men de är betydligt lättare att ha att göra med än Hamas.

Den enda andra lösningen jag kan se är att jobba stenhårt på att marginalisera Hamas, genom att arabländerna fullt ut stöder den Palestinska Myndigheten, att Israel samarbetar och med små steg för processen framåt, att omvärlden (FN) ser till att få någonting att börja fungera igen så att folk åter kan hitta ett hopp om en bättre framtid. Det hade tagit några år, men det är nog den enda vägen, eller var den enda vägen ska man kanske säga, för den möjligheten är nog totalt död just nu.

Israel firade i våras sin 60-årsdag, 60 år av konflikter med sina grannar, ockupationer och död. Dessvärre har man nu beställt 60 år till, för det känns som om vi är nästan tillbaka till ruta 1. OK att grannländerna började 1947, men många möjligheter har runnit ut i sanden, många steg har tagits tillbaka och viljan har inte riktigt funnits där, inte på någon sida.

Nu när situationen är som den är kan jag inte se någon som helst lösning överhuvudtaget, tror att jag nog inte kommer att få uppleva slutet på den här konflikten tyvärr…