Ett plötsligt nummer

Vid midnatt i lördags tröttnade jag på männen därinne, nummer 1 hade traskat vidare och jag återvände till baren med den trevlige bartendern. På vägen dit träffade jag en av mina trevliga bekantingar (han vars soffa jag nyttjat ett par gånger), så vi tog följe. Vi hamnade mitt i en hög roliga svenskar och efter en stund var baren helt fylld med folk. Tyvärr inte så många hetingar.

Träffade den äldre mannen som nu var tillbaka från sin 2-3 månader långa semester, men den hade inte varit någon hit. Han hade spenderat större delen på sjukhus pga en liten propp i hjärtat, så sol och strand hade det inte blivit mycket av.

Så började folkmassan att skingras och Ponte kom fram till att det var läge att dra till Nattklubben. Hade flyt, lyckades precis komma före ett gäng människor och jag var den siste att slippa köa för att komma in. Tre timmar senare när jag gick var det fortfarande folk som köade trots att stället skulle stänga en timma senare. Besöket började med att jag i trängseln fick en halv drink på mina byxor, tur man kör med blå jeans som standard…

Det var knappt några spännande människor där inne, inga direkt heta, inga man direkt känner. Sprang dock på killen med de mörka ögonen som hade raggat upp någon. När jag väntade på att tiden skulle gå där på slutet kom en kort latinokille med långt lockigt hår fram till mig, berättade vad han hette och gav mig sitt nummer bara sådär. Trevligt, men han var just på språng hemåt.

Till slut hade tiden gått och jag kände som vanligt inte för att gå hem utan drog till Morgonvärdshuset istället. Fortfarande inga heta anarkister dessvärre.