När jag så lämnat Bulan på tåget var klockan ungefär 2, funderade på att åka hem, men valde istället att vänta in brunchen som en av homoställena bjuder sina kunder på en gång i månaden. Traskade till en annan bar först för att fördriva timman tills brunchen öppnade.
Jobbade gjorde samma bartender som kvällen innan, han tittade på mig och sa "hej tack för igår, hoppas du fick en riktigt trevlig kväll". Snacka om att få många pluspoäng. Han kom ihåg mig trots att jag bara tagit en öl, han hade aldrig sett mig tidigare och när jag var där hade han rätt många andra kunder. Det blir högt betyg måste jag säga.
För övrigt hade han en äldre farbror och en ung het latino med lockigt hår som enda kunder 5 minuter efter öppningstid, men latinon var hans kompis och hade haft med sig en omgång KFC som de delade på och efter det gick han. Gav mig iväg för att tajma brunchens öppning (annars riskerar man att få ståplats), kom precis i tid, såg att dörren öppnades när jag hade mindre än 100 meter kvar.
Fick mig en plats i baren och lite mat. Var vrålhungrig efter att bara ha fått en slät kopp kaffe med mjölk i (vill ha mitt svart men blev inte tillfrågad) tidigare. Hamnade bredvid någon som såg bekant ut och eftersom han hade skinnbyxor på sig så blev det ju en extra bra sittplats. Det var inte lika många människor som det brukar, detta eftersom en del var på påskfirande och en av de andra barerna höll påsklunch för sina stammisar på annat ställe.
Åt, träffade på några bekantingar, avstod från alla erbjudanden om shots utom en (bartendern fyllde år) som jag inte kunde tacka nej till. Passade på att äta lite en gång till innan buffén plockades in, så blev det både gratis frukost och gratis lunch, lovely!
Traskade tillbaka till stället med den trevlige bartendern, träffade några trevliga stammisar och hade riktigt trevligt. Solen gick ner och jag kom på att jag skulle återgå till brunchstället, det brukar kunna bli lite vild där ibland fram på nattkröken en brunchsöndag, det skulle visa sig att det blev betydligt vildare än jag kunnat föreställa mig...
torsdag 9 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Graits är gott.
Och det är klart att alla minns dig. Hallå liksom.
"Nej nu kommer han svensken igen", brukar bekant-stammisarna i en av barerna säga när jag dyker upp...
Skicka en kommentar