Vaknade i lördags och var klart förvånad över att vara så pigg trots all snaps kvällen innan. Lyckades dessutom sova 9 timmar (mot de vanliga 4-6 natten efter fylla). Kom på att jag inte ville hänga i hemmet utan ut och och roa mig.
Åkte ovanligt sent till Danmark och hade hoppat i skinnbyxorna med planen att dra en repa till läderklubben. Men väl framme i kvällens första bar så var jag inte sugen på det längre. Träffade en trevlig bekanting i baren och en tradig norrman som bara klagade på hur dyrt allt är i Norge och sedan hade han dessutom en massa klagomål på danskar och svenskar och deras länder i största allmänhet. Vi orkade inte med honom och var rätt glada när han traskade iväg, konstig rimmar på norrman tror jag...
Bekantingen skulle in och ta en öl, men blev liksom jag kvar till stängningsdags. Han skulle fixa påskmiddag på söndagen, bland annat grillad emu, vet inte hur det smakar, men jag hoppas det blev gott. Tydligen hade det gått vilt till i baren kvällen innan när jag var på påskfesten, är lite glad att jag inte var med för det var den typ av övningar som jag inte riktigt är glad för om man säger...
Traskade vidare och träffade en av mina trevliga oplåstriga bekantingar och när vi som bäst berättade historier för varandra traskade Vikingens kompis lammis in. Han hade återuppstått från praktfyllan kvällen innan och eftersom det nu var efter midnatt var det ju en riktig påsk-uppståndelse. Var imponerad att han mindes mig och till och med mitt namn...
Traskade sedan vidare till dansbaren där rånepisoden inträffat kvällen innan. Träffade inga bekantingar, men ställde mig vid ett ståbord. Såg de båda misstänkta tjyvarna från kvällen innan och strax efter att de kommit in vreds musiken ner och bartendern ropade att folk skulle ha koll på sina saker för det var "lommetyver" där inne.
En äldre trevlig man som nog var rätt intresserad satte igång att snacka med mig, men jag var måttligt road fast försökte vara trevlig. Så dök de tre som jobbat i läderklubben upp och tog plats vid samma ståbord, så vi fick lite historier från kvällens övningar. Den ena av dem hade ett bråstvårtstortyrredskap med sig som de testade på den äldre mannen, det gjorde tydligen ont. Jag hade turen att slippa...
Så blev det stängningsdags och jag tackade för mig och gick hem, trött, men ganska glad måste jag säga.
torsdag 16 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och de där tjyvarna satt kvar? Eller gick de när folk blev varnade?
Nejdå, de stannade...
De ska veta hut.
Minst sagt!
Skicka en kommentar