På krogen

Sedan har vi det där med att gå ut. I Danmark går folk ut gärna och ofta, man kan gå ut med polarna eller man kan gå ut själv. Eftersom många går ut själv så är det hyfsat lätt att träffa nya människor, folk är ju generellt mycket öppna för nya bekantskaper och när man varit ute i svängen några gånger så börjar man ju att springa på bekantingar.

Det motsägelsefulla hot de rödvita är ju att de är lite mer individualister, danskar är svårare att bli bra kompisar med men istället mycket öppna för att ha halvvänner omkring sig och är glada för att bilda grupp. Hänger man i en bar med många stammisar så har de kul ihop.

Avundsjuka och lättstötthet är något man nästan aldrig ser och alla förväntar sig att bli drivna med och ger mycket gärna igen, man ska retas lite, jargongen är ofta ganska grov men med glimten i ögat även mellan folk som aldrig träffats tidigare. Man levererar en rejäl gliring och får ett rappt fräckt svar tillbaka och båda njuter av det. Ibland urartar det till att nästan bli en tävling, men man gör det på ett gemytligt sätt...

Det sämsta med att inte vara så haj på danska är ju att man ofta hamnar i ett hopplöst underläge när halvförolämpningarna och förslagen haglar, det är svårt att väga upp det med minspel dessvärre.

Alla är ju där för att ha kul, så det urartar nästan aldrig till nått allvarligt, alla tar emot och ger tillbaka. I Sverige hade någon blivit nedslagen rätt omgående.

Allt går vanligtvis väldigt lugnt till, det finns inte så många krogar i Köpenhamn (hetero som homo) som har dörrvakter, det är mycket ovanligt och finns bara på de största ställena och svenskar har rätt dåligt rykte eftersom vi anses vara obildade, korkade och ha stort självhävdelsebegär, många gånger när det urartar på en krog i Köpenhamn så är svenskar inblandade eftersom de inte förstår att danskarna är annorlunda...