Kompis H på öl

Första baren var välfylld när jag dök upp efter paraden i lördags och strax efter mig kom en bekanting in. Vi hade sådan tur att vi fick ett bord, mina fötter behövde vila kände jag. Fem minuter senare kommer Kompis H med pojkvännen (eller vad han nu är) och två systerdöttrar på 16 och 18 som var hur glada som helst för att ha fått vara med. När de senare avlämnades till sin mor ville de absolut få vara med också nästa år…

Vi traskade vidare så H kunde få byta om från sin pridedräkt och det visade sig att homogatan (Studiestræde) var avstängd dagen till ära. Alla barer (homo som hetero) hade uteserveringar, vi fick slå oss igenom en av dem för det var tokfullt med dansande människor. Stämningen var på topp och ölen flödade.

Lyckades få kompis H att gråta, men det var ju inte meningen. Senast jag var ute med honom berättade han att hans extramamma (hans riktiga är inte helt glad för att sonen är bög) i Köpenhamn var sjuk, så jag var snäll och frågade hur det var med henne. Tydligen låg hon för döden, det var ett klart misslyckat samtalsämne som jag ångrade tusen gånger efteråt, men jag kunde ju inte veta.

Vi traskade tillbaka till baren där vi varit tidigare, träffade en radda bekantingar och så rök H och hans pojkvän/alkoholist/ex ihop och det slutade med att han gick hem. Så var det bara H, min bekanting och jag kvar. Efter en stund fann de båda andra varandra och jag hade mina egna planer för kvällen även om jag vet att man inte kan bli av med H på mer än 3 sätt.
1 Man super honom tokfull (och det pallar jag själv inte med),
2 Man placerar honom vid en spelmaskin (och det var han för en gångs skull inte intresserad av),
3 Man går till läderklubben (men det var inte heller jag klädd för).

Det finns ju en fjärde variant och det är att bara försvinna, inte poppis kanske, men jag tänkte försöka.