Jag vill gå hem nu, sa han

Fortfarande är man 2 veckor efter...

På fredagskvällen hade jag hamnat i en bar tillsammans med en bekanting och en schweizare som gillar pisslekar. Då kom jag på att jag ju skulle träffa killen jag varit på sunkig krog med i den Vilda baren. Så vi traskade alla tre dit. Träffade en massa bekantingar och hade rätt skoj. Glömde att det var läge att åka hem om jag inte skulle stanna en natt till, så när jag insåg det var det ju bara att köra vidare. Hängde där till stängningsdags trots att inte något spännande egentligen hände, det var bara trevligt och kul folk.

Fick mig lite mat och funderade på om jag skulle ta Dansbaren eller Nattklubben. Det blev Dansbaren igen eftersom det är lättare att ta sig in och ut om det är varmt. Det hade ju varit över 20 och solsken hela dagen. Nådde Dansbaren, träffade Ridaren och en hop annat löst folk. Snackade med någon i baren och plötsligt insåg jag att han försökte på ett lite klumpigt sätt att ragga upp mig. Han var lite söt, så jag lät honom hållas. Lite elakt kanske, men jag kände för just det just då.

När jag som bäst höll på att bli uppraggad dyker Utis-studenten och hans kompis upp. Tog en funderare och bestämde mig snabbt för att tacka den lite söta killen för trevligt sällskap även om det smärtade lite, och hånglade istället lite med Utis-studenten. Efter ett tag var han väldigt full, hans kompis raggade karlar och jag kom fram till att det var lika bra att föreslå att jag följde med honom hem. Vi traskade till tåget, men det visade sig att det var drygt en timma till första tåget på morgonen. Tänkte inte på det. Vågade inte riktigt åka nattbuss eftersom Utis-Studenten var väldigt full och jag aldrig åkt åt det hållet.

Så vi återvände till Dansbaren. Han hann med två fatöl under nästa timme och var i det stadiet att jag fick hålla om honom och i zick-zack sakta röra oss i riktning mot stationen för första tåget. Insåg rätt snabbt att vi inte skulle hinna med det. Väl där (en promme som normalt tar knappa 10 minuter och vi höll på 25) blev det till att vänta. Fick kämpa för att lyckas hålla honom vaken, men det gick. På vägen mötte vi en kille med konstiga byxor, men det visade sig att han hade mycket svarta ben och dessutom svarta shorts. Ser aningen märkligt ut...

Väl i tåget somnade han omedelbums. En station innan vi skulle av började jag mina försök att få liv i honom och det hela slutade med att när dörrarna öppnades där vi skulle av, lyfte jag upp honom från sätet och knuffade honom framför mig samtidigt som jag försökte hålla honom så han inte vurpade för att få honom av tåget. Han vaknade tillslut när han ramlade på perrongen... Så var det till att försöka få honom med till hans lägenhet och halvvägs undrar han: "Vart är vi på väg? Jag vill gå hem nu". Då var vi 50 meter från porten.

Vi kom in, klädde av oss och stupade i säng.