Pungkläm

Nådde den Vilda baren på lördagseftermiddagen, 33 timmar efter att jag klev upp och åkte till jobbet på fredagsmorgonen. Träffade på en halvfin kille jag sett där förut men aldrig snackat med. Det visade sig att han var italienare och hur det nu var så kom jag på att det var läge att briljera lite, så vi förde snacket på italienska. Min skolitalienska är mycket rostig…

Vi hamnade i kram- och gosorgie, han klämde hårt på en av mina pungkulor som sedan gjorde väldigt ont en ganska lång stund. Det var skoj med snack och hångel den första timman, men sedan blev det rätt tradigt. Fick tömma i honom ett par shots så han vinglade hemåt. Nu skulle jag bara dricka upp och sedan gå hem, men det sket sig.

För jag fick två unga trevliga amerikanska turister bredvid mig och när de tröttnade på mig var klockan midnatt och det var för sent att åka hem. Bara att bita ihop och kämpa vidare. De sista två timmarna blev hemska. Jag hade ingen energi kvar och tog två lång-prommar för att försöka hålla mig vaken tills första tåget på söndagsmorgonen. Lyckades i alla fall. Och lyckades dessutom med konststycket att släpa runt på ett paraply under 36 timmars barrunda utan att tappa bort det.