torsdag 27 maj 2010

Lite hångel med extra hand

Efter jobbet i torsdags blev det till att ta en rejäl festnatt. Begav mig först till den Vilda baren, vilket visade sig vara dumt. Italienaren var där och egentligen på väg hem, men när jag dök upp skulle det gosas. "Så du har blivit med barn", undrade en av stammisarna… Borde ha uträttat mitt ärende först, för då hade italienaren hunnit gå. Hoppas jag kommer ihåg det nästa gång.

Hur som helst skulle han gosa, gosa och gosa, själv var jag avvaktande och upptäckte att min rostiga italienska är ännu rostigare i nyktert tillstånd. Så kände jag plötsligt att jag hade mer än en hand under tröjan, den sexfixerade men ganske harmlöse stammisen (50+) som satt bredvid passade också på att smeka lite. "Men vi känner ju varandra sedan tidigare", tyckte han. Jag var inte road.

Men så tyckte italienaren att jag skulle följa med honom hem, eller på herrarnas eller nått annat ställe man kunde vuxenmysa i enskildhet. Jag kände inte för det och efter en stund traskade han på herrarnas med 50+-stammisen istället. Det gäller ju att ta alla möjligheter…

När de återkom skulle italienaren hem och jag kunde återgå till att njuta av stillheten igen. Så begav jag mig till stället med den trevlige bartendern för att be om ursäkt för mitt halvdöda toktrötta uppdykande helgen innan, men det hade han inga som helst problem med. Träffade några onyktra stammisar som jag fick med till nästa ställa.

Där hamnade jag i en konstig situation. En kille kom fram och började snacka. Minuten senare stod han och snackade med sitt ansikte ett par centimeter från mitt och undrade om jag inte skulle hänga med honom ut på gatan för ett privat snack. När jag inte ville tog han det där inne och bedyrade sin kärlek till mig. Jag var rätt avvaktande och ointresserad.

Till slut gav han upp och återgick till sin kompis. Jag tömde min öl snabbt och traskade tillbaka till den Vilda baren.

2 kommentarer:

Kim M sa...

Vilken slynig italienare.

Ponte sa...

Slampig, slynig, lättfotad, hamnluder etc. Man kan inte annat än önska man vore det...