fredag 23 mars 2007

Om ordförande Persson

Varning till känsliga läsare: Detta blogginlägg kommer INTE att innehålla sex, snusk eller grovhångel

Det finns i blogg- och diskussionsforumsvärlden något som kallas för godwins lag. Men jag kommer inte att dra in Hitler eller nazismen i inlägget, däremot andra inte så humana figurer.

Den enda rejält kända person jag kan komma på som använt titeln ordförande är Mao som, förutom att uppskatta 12-åriga oskulder enligt vissa källor, tog livet av några tiotal miljoner medborgare under inbördeskriget, det stora språnget och kulturrevolutionen. Mao framställs i efterhand inte som någon övertygad kommunist, men för att får stöd för sin makthunger från Sovjet var det praktiskt att gå över till den rejält röda sidan.

När man sedan ser den självgode tillbakalutade Perssons åsikter och tankar så känns det som han extremöverdriver alla motgångar. Både Åsbrinks lämnande av regeringen och Paggans hållning till EMU raljerar han om som ett försök till statskupp. Persson lille vän, man kanske ska sätta saker i ett perspektiv eller? Nu kommer kommunistdiktator nummer 2, Stalin led också av extrem paranoia och rensade ut sina motståndare en efter en, men i hans värld i form av mord och avrättningar.

Alla inom S som haft en avvikande åsikt från Persson och en del utanför partiet också för den delen, har fått kängor som heter duga. Är det ett led i en hatkampanj mot partiidioterna som inte genomförde hans plan för att vinna valet till punkt och pricka? Vad jag förstår han har fått godkänna klippningen av det som ska sändas i förhand, så han har ju haft möjligheten att ta bort vissa mindre smickrande saker t.ex. delen om Mona Sahlin som ju är pantad uppenbarligen.

Persson har tidigare meddelat att han ville bli präst när han var yngre, men jag har aldrig tidigare hört så många svordomar i TV på en timma som i de här 3 programmen. Det roliga är att den enda han tar i försvar är oväntat nog kungen! Men jag måste säga att det är lite humor i det hela, fast den gode Göran menade det nog inte så...

Så sammanfattningsvis har vi en kombination av Stalins paranoia och Maos makthunger som totalt saknar självdistans och sjukdomsinsikt (paranoia och schizofreni kanske, symtomen stämmer väl OK), med diktatorstendenser, som plötsligt ska bli mysfarbror i TV-soffan eller barnens favvis och dansa med kossan Doris... Skönt att svenska folket gjorde det enda rätta och bantade ner statsministerstolen med typ 40 kilo. Från småstads 50-talsnostalgi till lyxförorts 2000-tal känns som rätt väg att gå.

Men jag tycker personligen att serien är rätt så underhållande eftersom Guran är fullständigt oförutsägbar och kan hoppa i en hur galen tunna och som helst och komma med de mest märkliga påståenden för att i slutändan komma fram till att "Jag är trots allt bäst". Alla ämnen hittills vad jag kan komma på har ju innehållit en självglorifiering utom det om Anna Linds död.

Favorithistorien är den om när Kohl kommer ut och säger "det är jag som är apan" och sätter sig ner och äter smör. Den var underhållande... Hur som helst så är totalbetyget efter 3 av 4 avsnitt klart godkänd. Om den 4 håller samma standard eller lite bättre så når den väl godkänd. Jag säger bara "Kossan Doris, ja jävlar..."

Inga kommentarer: