Ett leende

I torsdags när all Tuborg tagit slut i den Vilda baren traskade jag vidare till nästa bar. Där hade det återigen varit uppträdande, men det hade slutat en timma tidigare. Det var rikligt med folk och jag tog plats tillsammans med några av de trevliga stammisarna. Inga intressanta män fanns det, så jag kom på att jag skulle traska vidare.

På nästa ställe var Dragsen med sin insamling, men förövrigt väldigt tradigt och väldigt ungt. Kom fram till att det var bortkastad tid så jag avslutade inte ens min öl. Nådde så Dansbaren där jag träffade någon äldre bekanting som inte var alltför onykter. Hans kompis däremot var ute efter att få någon i säng och testade med mig. Jag var emot. Så kom den jobbige fulla från tidigare under kvällen, usch. Och till råga på allt, Ridaren.

Gav upp på dem och gick till Nattklubben som också var ganska tråkig, inga fina män att titta på och Ponte var nu fruktansvärt trött och ointresserad. Men då det var en dryg timma tills första tåget hem skulle avgå, log någon mot mig…