Så här på påsken

Även om man är luttrad när det kommer till området män och trots att man hängt med i det politiska i många år blir man ibland helförvånad. Detta inträffade igår.

Påvens egen präst (den enda som får predika för Påven och ge honom nattvarden) håller en predikan (med bla Påven själv som mässdeltagare) och drar upp ämnet omkring katolska prästers nyttjande av småflickor och småpojkar runt om i världen. Men han fördömer det inte, istället jämställer han mediahetsen omkring det med antisemitism, helt makalöst.

De första fallen dök upp för många år sedan och Vatikanen har hela tiden försökt att tysta ner det. Till slut gick det inte att låtsas som om jorden var platt längre, speciellt som löpelden har dragit igenom Europa den här vintern där land efter land drabbats av prästskandaler. I Danmark som inte är ett värst katolskt land har man hittills samlat ihop mer än 30 fall och de anmäls ca 5 nya per vecka.

Så istället för att erkänna att man gjort fel och försöka göra nått åt det, stoppar man huvudet i sanden och går till attack mot medierna. Hur tänkte man här? Är påvens egen präst en man som "ofta har otur när han tänker?"

Katolicismen borde kanske fundera på att lägga ner sig själv och låta folk slippa homo- och kvinnoförnedrande smygbögar i prästskrud förstöra livet för folk...