Vaknade på söndagseftermiddagen efter 4 timmars sömn, pigg som en nötskrika, klev upp, gjorde mig iordning och funderade om jag skulle in till stan eller hem. Valde att se vad som hände i stan. Tog bussen från det halva paret, maratonet var tydligen över, men konerna stod på många ställen kvar. Mötte en bekanting på bussen, han kände sig ölsugen, men jag avstod från att hänga på honom.
Traskade till kvällens första bar och bartendern tyckte jag alltid brukar vara så stel och reserverad i början av kvällarna så han skulle hela tiden bjuda på shots. Efter 5 st på en timma övergick jag till kaffe... Träffade trekantskyssaren och funderade på vad som skulle hända den här kvällen, men det blev inget alls, annars brukar det ju bli någonting runt honom, han klädde inte ens av sig. Däremot var en av bartenderna jättefull och visade lemmen, men det är ju inte så ovanligt...
När trekantskyssaren gick kändes det som läge att gå vidare, men det var rätt ont om folk ute en söndagkväll. Träffade en turist från Sydostasien som snackade fruktansvärt dålig engelska, han hade ett hyggligt ordförråd, men ett hopplöst uttal och ingen som helst grammatik. Gav upp på honom efter ett tag även om han ville bjuda mig på öl, men jag var emot.
Nästa ställe var också lugnt, men en av de trevligare människorna som går ut höll på att prova ut peruker i olika färger, det var faktiskt rätt kul att se på måste jag säga...
Funderade nu på om jag skulle hem eller stanna hela natten, valet föll som vanligt på hela natten... Återgick till kvällens första bar, nu var det 3 kunder kvar, och de diskuterade den eventuella våldtäkten. Men till slut blev det till att gå till dansbaren och där sitter givetvis en bekanting som brukar vara trevlig, men den här kvällen är han full, ensam och känslosam. Mycket jobbigt. Han lobbade hårt för att jag skulle följa med honom hem, men jag nekade alla tio gångerna.
Fortsatte sedan till nattklubben när bekantingen lullade hemåt ensam, men nattklubben var rätt öde, så jag fick satt och drack cola medan jag väntade på första tåget hem. En kille och hans kompis (en tjej) skulle dränka sina sorger (jag lyckades inte lista ut vad problemet var) och hade beställt en flarra vodka. De försökte bjuda mig, men jag tackade nej och det var tydligen inte uppskattat trots att jag förklarade att jag varit på alkohol i nästan 12 timmar och bara fått en 15-kronors burgare att äta på hela dagen.
Så var det äntligen läge att åka hem med första tåget, det var rätt skönt och på måndagseftermiddagen när man vaknat trött och sliten tänkte man ju "Varför envisas jag med att åka till Köpenhamn hela tiden" men nu några dagar senare är man ju sugen igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Alla är vi fulla, ensamma och känslosamma mellan varven.
Inte alls kul. Men nödvändigt.
Så är det ju, även om vi önskar att vi slapp
Know the feeling!
The singlelife säger jag
Singellivet har ju sina fördelar och nackdelar...
Skicka en kommentar