Brunchsöndag

När Kulturkillen skulle till jobbet på söndagsförmiddagen var det bara för mig att ge mig ut i Köpenhamnsdagen. Hade dessvärre glömt mina solbrillor hemma, typiskt... Det var nämligen så att det ju fanns en söndagsgrej att göra nämligen att gå på brunch. Så det var bara 4 timmar att slå ihjäl.

Satte mig i en park och löste soduko, men när solen var i moln var det kallt och den var vanligtvis i moln. Efter 1,5 timma med de övningarna var fingrarna genomfrusna och jag funderade om inte en av barerna jag brukar besöka öppnar redan kl 12. Bestämde mig för att gå förbi och kolla. Det visade sig att jag gissat rätt, så det blev till att hamna inomhus med en kall öl istället. Några av kunderna hade hamnat där efter morgonfesten tydligen och en av dem som ibland jobbar där var i det sällskapet. Men när det blev stopp i avloppet i ett av tvättställen på herrarnas vinglade han iväg med lite redskap och fixade till det. En händig man...

Snackade med herren som stod bredvid mig och det visade sig att han väldigt gärna skulle vilja lära sig italienska, ett vackert språk, och vilka män i sänghalmen. Fick meddela att jag inte hade någon aning om italienare i sängen och han svarade att "Det måste du bara testa". Tänkte att, nåja det lär väl hända någon gång kanske och det skulle det, tidigare än planerat... Han berättade också att det kvällen innan varit väldigt många svenskar ute, ett konstaterande som också har bekräftats av favvo-farbröderna.

Så var det brunchdags och jag hade turen att få en av de sista sittplatserna. Det är ingen hit att stå och äta i luften om man säger... Så dök Vikings vräkte kompis upp och vad säger man till någon som just blivit vräkt, som varit rätt alkoholiserad på sista tiden och dessutom försökt ta livet av sig för en vecka sedan "Hej, hur är läget" kändes inte som någon hit... Turligt nog snackade jag just då med killen bredvid, så jag kunde hålla det till bara ett hej.

Efter ett tag var den mycket höga ljudnivån av en ganska full bar med gäster som fått rätt många snaps bara jobbig, så jag traskade vidare istället. Nästa ställe var väldigt händelselöst och efter två öl blev det till att traska tillbaka till brunchbaren. Och det var här det sedan skulle råka på att hända saker...