Svenskar och engelsmän

I fredags i Köpenhamn tog jag inte min vanliga runda utan gick till nått ställe där jag sällan hänger och de andra tog jag i en annan ordning, allt för att undvika den danske killen jag träffade härom veckan. Han hade nämligen informerat mig om att han skulle ut men gå hem tidigt och istället för att vara ärlig och meddela honom att jag inte är det minsta intresserad alls så drog jag en nödlögn för att inte träffas, skärpning! Det är så svårt att vara ärlig ibland, man hoppas liksom att det ska rinna ut i sanden, men det brukar ju inte göra det...

Det första stället var trist, bara en massa medelålders tråkiga svenskar överallt, drog ner min stora öl snabbt, lite väl snabbt kanske. Tog mig till nästa ställe, mer öl och här insåg jag att engelsmän oftast inte är min typ. OK, de har humor och är trevliga men i övrigt är jag emot. Har aldrig delat säng med en engelsman någongång, och jag tror inte det kommer att hända i framtiden heller.

Träffade på några bekantingar som absolut skulle bjuda, så det blev typ hetsdrickning, men trevligt hade vi tills deras ca 10 polare kom, då var jag inte så sugen på att hänga kvar där, är inte så mycket för grupper oftast.

Till slut vågade jag mig till stället där den danske killen skulle hänga och då hade han gått. Frågade bartendern om han sett en sådan snubbe där och det hade han. Där blev det lite mer lugnt och skönt, vilket var utmärkt. Träffade på en kille som gillar att sitta i baren naken utan underbyxor, men...