torsdag 13 november 2008

Ego

Medan jag väntade hittade jag först ingen plats i baren utan hamnade vid ett bord. Hälsade på några bekantingar, en man i 40-årsåldern dök upp och tyckte jag hade fina skinnbyxor, men jag fick ta i ordentligt för att få bort hans fingrar från min gylf sekunderna senare.

Så hittade jag en plats i baren och där träffade jag en äldre man som började med att jo han var intresserad av att få mig i säng, men om jag sa nej var det helt OK. Jag sa nej, men tyckte att han var rätt så trevlig, så han berättade gamla historier i en timma eller så, jag sa inte många ord...

Till slut dök killen jag skulle träffa upp. Men han var inte riktigt som jag mindes honom, han var lite vresig och enormt självcentrerad, allt bara handlade om honom, honom och honom. När vi hade gått vidare senare på kvällen så dök följande upp:

"Du ser, han spanar på dig!"
"Nej", tyckte jag. "Det gör han väl inte, eller?"
"Jo och det är så orättvist, varför spanar ingen på mig, alla bara kollar på dig"
Då vill man bara svara: "Väx upp!"

Danskar brukar vara rätt glada och bjuder gärna på sig själv, men den här var då en träbock må jag säga. Som tur var fick jag bjuda honom på ett par shots så jag iallafall inte är skyldig honom nått. För så här tråkigt tror jag inte att jag haft en enda gång tidigare vad jag kan minnas. Att ha lovat att träffa någon som verkar mycket ensam och sällskapssjuk och dötråkig, men man kan ju inte riktigt säga till folk "Ursäkta men jag går vidare nu och vill att du går någon annanstans", eller jag kan inte iallafall, jag är för genomfalsk...

Till slut var han iallafall trött och skulle gå hem, då var det en halvtimma tills mitt tåg skulle gå och han tyckte att jag skulle följa med honom hem och ha bra sex hela natten. Jag tackade nej. Sedan tyckte han att vi ju iallafall kunde sova ihop, man efter 0,2 sekunders hårt funderande blev det ett nej också på den frågan, men så här i efterhand är jag inte säker på att jag gjorde rätt, svårt att säga.

Nåja, jag väntade en stund när han gått och traskade i maklig takt till mitt tåg och tänkte tillbaka på kvällen. Det här var den tråkigaste kvällen i Köpenhamn någonsin, 2 helt OK timmar ibörjan och sedan 5 dötradiga timmar, men det skulle ju visa sig att kvällen inte var slut ännu...

2 kommentarer:

Anonym sa...

De är så rakt på sak, de där danska herrarna.
Och grabben lät inte så charmig.

Och vad ska komma i nästa inlägg tro!?

Ponte sa...

Han var inte så charmig, alls...