Min kväll fortsatte och jag hade en berusad jobbig bekanting i släptåg, snäll som man är ville man inte ställa till med en scen, men ibland vore det kanske på sin plats. När vi kom till nästa ställe hade vi turen att få ståplats vid baren, inget spännande att titta på bara en farbror en bit bort som flirtade och en kille från landet som stod bredvid mig och vinglade rejält, trodde han skulle ramla baklänges när han skulle försöka få fram en sedel ut fickan.
En stund senare såg jag hur killen som blivit knuffad kom in genom dörren och tänkte att "det här kommer inte att sluta bra", turligt nog traskade han bara förbi utan att se bekantingen. Turligt nog hade han börjat snacka med någon i baren och några minuter senare blev de oense och upprörda på varandra och det kändes som om det var läge att dra. Bekantingen tröttnade och ville gå vidare och jag skyllde på att jag skulle träffa någon på baren där vi varit tidigare och bekantingen gav upp och gick hem. Skönt att vara av med honom... Varför umgås jag mestadels med hopplöst jobbiga människor?
Natten fortsatte med mer öl, några trevliga människor att snacka skit med och tillslut kändes det som läge att bege sig hemåt, det var skönt att krypa ner i sin säng och ångra att man ens hade åkt, hade lika gärna kunnat sitta hemma och spela spel...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du kanske inte kan säga nej.
Du kanske är för snäll.
Nu lär du dig säga nej.
Man får ta en kvällskurs kanske...
Skicka en kommentar