Så det kan gå

Irra planlöst, barer som bara stänger, ett thailändskt musikband och en klumpig bartender. Låter det som en typisk Köpenhamnskväll så kan det väl vara det, men inte i det här fallet.

Det var en bartender som skulle flytta en back tomflaskor, han var tvungen att gå rakt igenom folkhavet på baren som vanligen inte är alltför fullsatt. Han hade vassa armbågar, jag fick en i magen, det gjorde ont och en kille fick en i ansiktet och ramlade omkull. Sedan var det plötsligt stängningsdags och jag traskade vidare. Men nästa bar stängde också direkt när jag kom dit, likaså den tredje baren.

Hamnade sedan på nått skumt ställe med träinredning på en fin gata, vet inte hur det gick till, men av någon anledning gick jag igen. Irrade sedan planlöst runt på en gata som jag inte visste vart den ledde och där träffade jag ett musikband från Thailand som sjöng och dansade.

Efter det vaknade Ponte med ett ryck från tuppluren och insåg att den där gatan jag irrade runt på i drömmen var Köpmangatan i Östersund. Så det kan gå ibland. Nu är jag vaken men lite lätt förvirrad...