Armbandet försvann

Efter jobbet på torsdagen skulle jag ta en runda på stan tänkte jag. Skulle träffa den inte så vassa kniven. På väg till bussen mötte jag någon som solat lite för mycket och var knallröd i ansiktet utom runt ögonen (damen hade tydligen haft solglasögon på under grillningen).

Nådde busshållplatsen, klev på bussen och chauffören stank av gammal svett och rökte (med fönstret öppet). Så var det gatufest och vi fick ta en rekorderlig omväg i slalom mellan alla människor som satt på gatan.

Nådde så den Vilda baren efter att ha ätit lite. Var orolig för att italienaren skulle vara där, men det var han inte. Han hade dock frågat efter mig fick jag veta… Så dök en av stammisarna upp, han bor i kvarteret och med sig hade han en liten kille på ca 5 år som samlade kapsyler. Sådana fanns det gott om så han fyllde sina fickor.

Träffade en radda trevliga bekantingar, en annan italienare dök upp, men vis av erfarenheten höll jag låg profil där. Några av shots-människorna var där så det blev allt förmånga shots. Usch. Funderade lite på att åka hem faktiskt.

Men så dök utis-studenten och hans kompis (han som sov på golvet helgen innan) upp. Efter lite snack ville han testa mitt armband och jag fick låna hans. Sedan var de plötsligt borta. Typiskt, jag gillar ju det armbandet.

Kvällen var sedan ganska lugn och fin, inget mer vilt hände i den Vilda baren. Bestämde mig för att hänga på den inte så vassa kniven till Dansbaren.