Imorse såg jag en lång latino med kraftiga lår på stationen här hemma. Så väntade vi också på Köpenhamnståget och sedan glömde jag honom. Skulle åka direkt hem, men hamnade i samspråk med chefen och missade tåget. Kom fram till att jag lika gärna kunde ta en liten after work idag också för att fira att mitt första stora projekt är avklarat (det skulle vara klart senast om 10 dagar).
Hamnade så i den Vilda baren igen, träffade några bekantingar, inget vilt alls blev det. Så var det dags att åka hem och vem hamnar jag bakom vid övergångsstället utanför stationen i Köpenhamn om inte latinon med de kraftiga låren från imorse.
Klev på tåget och ett sällskap hade just klivit av så jag hittade en bra plats. Latinon tog plats mitt emot mig vilket gjorde att jag vunde spana på hans lår i 40 minuter. Så bytte vi och han försvann, men när vi kom hem så klev han också av. Fin man... Men man är ju för feg för att tala med främlingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh så härligt.
Detta gör vardagen.
Grova lår. Mums.
Är det inte underbart! Grova lår is da shit!
Skicka en kommentar