Nu är det beslutat

Så blir det ett jobbinlägg igen, jag vill inte trötta ut er egentligen (även om det kan verka så) men eländet forsätter. Idag blev det en kollektiv diskussion där vi fick veta att vi är ersättningsbara, lata, inkompetenta och skapar negativ stämning. Efter det tog Ponte ett beslut och jag hoppas någon påminner mig i maj om jag har glömt det...

Jag förstår inte att jag inte bara säger "sköt det själv då" och går hem, men det måste vara masochisten i mig som vill att jag stannar och nyfikenheten över varthän dokusåpan är på väg. Det är lovely att leva i en dokusåpa 40 timmar i veckan i många år, men som någon sa, det är svårt att hitta något sämre, det skulle väl vara städare på bastuklubben möjligen, men där har man säkert smittorisktillägg iallafall...

Nej Ponte tycker inte om det här, och nu spårar det ur totalt på kort tid, tidigare fanns det ju ett stort mått av velande fram och tillbaka, men nu med ny chef är linjen klar, vi ska till helvetet och vi tar vägen dit med sång och musik. Tur man har en mindre förmögenhet innestående iform av gamla övertidstimmar, men det lär vara bästa att ta ut dem snart för i en konkurs så blir det inga pengar kvar till lilla mig. Säkrast att dra när tid är.

Jag vet att när jag försvinner kommer allt som inte fungerar att skyllas på mig, det är ju bekvämast så, och det kommer att talas om som en hämnd för nått (oklart vad men men), fast jag könner inte att jag bryr mig trots att det snarare är ett behov för att stanna mentalt frisk och inte en hämnd, jag kan ta till betydligt hårdare tag om jag vill hämnas, men det drabbar bara mina kollegor och de är på det stora hela ganska fina människor...