Bankbesök

Nu har jag tagit itu med banktrasslet. Min danska lön betalas in på ett danskt konto och eftersom jag vid förra månadsskiftet hade behov av pengar på mitt svenska konto omgående blev det en dyr historia. Först till DK och ta ut 5000 danska i kontanter, sedan hem, in på Forex för att växla (vilket kostade 300 kr i kursförluster) och slutligen till min svenska bank för att sätta in pengarna. Mycket omständligt.

Nu blir det ett öresundskonto så jag kan nå min danska lön hemifrån och slipper trasslandet. Dessvärre kräver det att jag lägger om alla mina konton, men det ska väl gå att ordna antar jag... Och ett annat dessvärre är att det fungerar först till nästa månadsskifte, men men.

23148855308184500

Det är inte alltid lätt att hålla ordning på många siffror, men i den här artikeln blev det mycket...

Pengar är ett bekymmer

Meningen var att lördagsbesöket i Köpenhamn skulle bli ett sådant ovanligt som slutar redan vid midnatt eftersom jag ju tänkt vara fräsch tillbaka från semestern på måndagen, men nu blev det ju inte så, inte alls så faktiskt.

För första gången någonsin tog jag med paraplyet till barrundan eftersom det regnat hela eftermiddagen och trots det blev jag blöt när jag skulle korsa en gata där det på övergångsstället var en rejäl pöl, så rejäl att det rann vatten över kanten och ner i skon, typiskt!

På vägen till Danmark funderade jag över om jag hade tillräckligt med pengar eller inte, och kom till slut fram till att det blir svårare att hitta en öppen bankomat ju senare på natten det är och de flesta barer tar bara det inhemska (med betoning på korkat) kortet Dancard, ett kort som fungerar som Visa Electron men som inte är knutet till någon internationell kortutgivare. En helt korkad lösning enligt min ringa mening, men danskarna ska ju vara lite speciella ibland.

Så när jag kom till Köpenhamn skulle jag hitta en bankomat, Nordea i Danmark tar inte mitt Visa-kort, Danske bank tar det ibland och har dessutom tuggat sönder det en gång, så dem undviker jag och då måste jag hitta en annan bank. På det första stället var bankkontoret nedlagt och bankomaten borttagen. Så blev det ner till Ströget, den var också borttagen, så blev det en bit längre bort på Ströget, den var stängd, så blev det till slut Kungens Nytorv (vid Nyhavn låååångt bort), där fanns det ett gäng att välja på. Så hade man bara 15 minuters promme tillbaka till barerna och hela operation hitta pengar tog drygt en halvtimma. Det skulle visa sig att jag kom hem med mer pengar än jag tagit ut, så de jag hade med mig hade faktiskt räckt till.

Det blev inte den vanliga barrundan, för jag skulle ju träffa Frisyrens kompis, så jag tog en annan väg, fick några öl och konstatera att det var en mycket död kväll. Lördagen efter Pride, tillika lördagen före lön. På första stället satt ett gäng heteroer (de såg lätt alkoholiserade ut) och var jättefulla, men det var ju skönt att de spenderar sina strejta kronor där iallafall. De hade en ny bartender, ung och lite fin, men inte min typ...

Så träffade jag på Frisyrens kompis och jag gjorde en lång genomgång av läget och fick till svar att "jamen då är det väl lika bra att ställa in dejten eller?" Och jag som oroat mig halva eftermiddagen för det samtalet.

Sockerpappan Ponte

Pierre skriver om homoekonomi, ett ämne jag själv planerat att skriva ett inlägg om men aldrig kommit mig för att göra.

Jag har funderat i samma banor, dvs en del killar man träffar verkar alltid ha massor av pengar att sprida runt och när man snackar med dem så jobbar de med nått obestämbart som de inte vill snacka om.

I min egen situation så är jag väl ingen höginkomsttagare, men en tur till Köpenhamn med många öl nästan varje helg kostar mig i genomsnitt 600 kr per gång och det där med shopping är inget jag lägger ner så stora mängder kraft och pengar på, men ibland måste man ju hitta nått nytt. Däremot gillar jag att unna mig små saker i vardagen ibland...

Däremot brukar jag vara en stjärna på att få ihop det med folk utan pengar, S, Vikingen och Grönsakshandlaren hade det gemensamt. Vikingen gjorde av med minst 90% av sin lön vecka 1 och hade ofta 300kr/vecka att klara sig igenom resten av månaden, tok-shopping av dyra kläder kostar... Kompis H brukar ställa in saker sista helgen före lön för då är hans konto tomt, men det har andra förklaringar, killen är för snäll helt enkelt.

På de ställen jag oftast går, de lite sunkigare ställena dvs, är det inte någon klädkonkurrens och utseendefixeringen är inte nått att bry sig om, dessutom är danskar mycket mer laid back än svenskar. Det var nått jag skrev om efter Pride, men den finns på de finare ställena och personligen tycker jag att det kan vara väldigt snyggt med en läcker kille i läcker outfit, fast de skulle inte intressera sig för mig i vilket fall, så jag håller mig till de sunkigare ställena och det är kanske därför jag hamnar med killar jag får betala för. Sockerpappan Ponte...

Betalningsproblem

Sista tiden har jag hamnat i ett betalningsproblem. För ett år sedan sisådär så signade jag upp mig på autogiro hos Telenor (som jag har som mobilleverantör) och de sista 2 månaderna har jag inte fått någon e-faktura och ingen pappersfaktura heller. Det betyder ju att jag måste ringa dem och sitta i telefonkö för att få betala, det är bara för tröttsamt.

Dessutom har jag de sista månaderna inte fått någon hyresavi, jag vet inte om fastighetsägaren vill bli av med mig eller nått, så jag har använt juli månads avi för 5 gången nu. Jag förstår inte någon av problemen egentligen, men jag får ringa och riva i hos båda antar jag, men med det lilla riv det är i mig så vet jag inte om det direkt kommer att hjälpa.

Sånt är bara jobbigt, varför kan inte tillvaron vara enkel och jag som hatar att snacka med kundtjänster, blä för sånt!

En dyr tisdag

Så ska man spendera idag, först blir det minst 1000 hos frisören och sedan nått digital-tv aktigt eftersom det inte fungerade så bra därhemma igår, 1:an och 2 danska kanaler. Tippar på att det blir trassel med de danska kanalerna senare, snacka om onödig satsning på nått sätt, inte nog med att man ska betala tv-licens...

Förföra en rik man

I fredags träffade jag en rik man i baren, enligt egen utsago god för några hundra miljoner danska kronor. Han tyckte det var jobbigt, för alla ville liksom bara ha honom för hans pengar och inte för vem han var som person. OK, han var kanske inget vidare kap (om man bortser från pengarna), men jag har träffat på sämre...

Om man är tokrik och inte vill träffa folk som gillar ens pengar mer än ens personlighet, så kanske man ska avstå från att berätta om sitt bankkonto under de första 10 minuternas diskussion, avstå från att snacka om hur mycket dricks man ger "för pengar spelar ju ingen roll för mig", om sommarstället i alperna, det mindre slottet på Själland och andra detaljer. Jag passade på att bjuda den danske multimiljonären på en öl.

Om jag träffade någon som attraherar mig och är jätterik, skulle jag nog hålla mig borta eftersom det där med rik skrämmer mig på något sätt. Bara risken att bli misstänkt för att vara ihop med någon bara för hans pengar är en megaturnoff för mig. Däremot om man träffar någon, dejtar ett tag, blir ihop och så visar det sig att han är rik, då är det en annan sak. Samma sak om man träffar någon som är känd.

Som dansken i baren sa, "pengar spelar ju ingen roll för mig", jag håller med. Utan att vara rik men ha en inkomst som jag kan leva på utan problem så kan jag inte annat än att hålla med "pengar spelar ju ingen roll för mig" jag byter min lediga tid mot en rolig stund via pengar.