Gled på insidan av hans lår

Kom sedan till nästa ställe i lördags och insåg att mina cowboy-boots nu varit med för sista gången, sulan på den ena har börjat gå av, kan man laga sånt med lim? Så det var en epok att gå i graven. Den andra är väl mina Köpenhamnsresor. Som arbetslös har man inte direkt råd till sånt, 10000 i månaden är inte så mycket pengar...

Blev sedan bjuden på en radda shots och det var inte bra (att man inte lär sig), blev rätt så berusad och har lite lätt minneslucka över det som hände innan jag gick hem. Men för att återgå till kronologin. Medan jag satt i baren träffade jag Inca-killen (han är fortfarande het, mycket het) och hans man. Snackade lite med mannen, den hete incan dansade vilt.

När de gått kom någon riktigt tradig kille fram. Han var nog i min ålder eller några år äldre, men såg ut som en liten farbror. Höll på att bryta ihop och kräla på golvet av asgarv när han lite försynt sa "hej" och när jag besvarat hälsningen fortsatte han med "går du ofta hit?". Jag har aldrig hört den mest klassiska av raggningsrepliker tidigare vad jag kan minnas...

Nåja, jag traskade vidare och vid nattklubben var det lite kö. När det efter 5 minuter nästan var min tur kände jag att någon tog min arm. Det var Vikingens favvo-farbror och det klart han fick följa med in. Såg honom för övrigt när jag skulle gå hem, då sov han sittandes på en barstol och lutande mot en vägg.

Här kommer nu min lättare minneslucka, men jag vet att jag träffade brasilianens kompisar och jag är rätt säker på att brasilianen själv inte var där. Jag vet också att jag snackade med en av kompisarna ett tag och sedan lät mitt pekfinger glida ner på insidan av hans lår. Fick inget gensvar... Det är inte ofta jag blir pinsam av alkohol, men det här var ett sådant tillfälle. Traskade hem före stängningsdags för då var jag megatrött.

Det var bättre förr

Förr i tiden var jag lite mer japansk, dvs jag kunde sitta med stenansikte i de mest märkliga situationer utom om jag själv blev påhoppad eller berömd. På den tiden så himlade man med ögonen mentalt men inte fysiskt och man gjorde konstiga grimaser mentalt men inte fysiskt. Men nuförtiden kan jag inte, och jag vet det ju.

Två av mina kollegor slår in öppna dörrar när som helst och hur som helst, och jag kan inte hålla mig, jag måste göra en halvansiktsgrimas i ofarlig riktning eller tokhimla med ögonen. Turligt nog är båda damerna helt okänsliga för sånt, de är liksom på ett annat plan, tveksamt om de skulle notera att någon satte igång och tokskrattade...

Dagens favvis var den av de två som när siste man kom till fikat och någon sa att de sparat en tårtbit till honom, gjorde motdraget "men har ni missat mig" alla tittar på henne och på hennes tårtassiett, och så tittar hon själv på den och kommer sedan på "oj men visst jag hade ju redan tagit min bit". HAAAAAAAAAAAALLÅ jorden anropar...

Men jag börjar ärligt talat att bli orolig över mina plötsliga impulser att visa mitt ogillande/förvåning/förakt för människor jag ser och som liksom förtjänar det, tidigare kunde jag dölja mina känslor men det fungerar inte längre tydligen och det kan leda till pinsamma situationer ju...

Pinsam skedsovning

I förra inlägget blev det kommentarer om skedsovning och då kom jag på en rolig episod som hände i höstas någon gång. Slamp-Ponte hade följt med någon hem, en kändis i Köpenhamns homomiljö faktiskt, och på natten blev det skedsovning.

Jag hade min arm under hans kropp, somnade så, vaknade 5-6 timmar senare och då var armen kall och domnad eftersom den haft blodstopp i ett antal timmar. Eftersom vi låg 2 i en enkelsäng så var det inte möjlighet att ändra så mycket, men jag tänkte att det nog var en bra idé att flytta på armen. Gjorde det med hjälp av vänstern och tappade högerarmen med tillhörande hand i ansiktet på den stackars sovande killen. Gud så pinsamt...

Men han hälsar när man springer på honom iallafall, det är det verkligen inte alla som gör.