Ett avslut

På måndagen i min hårda gå-ut-vecka för en månad sedan träffade jag Färgaren och har funderat lite på hur jag ska hantera saken i bloggen, men nu har jag bestämt mig. Nedan kommer diskussionen som jag inledde dagen efter.

Jag: Hej, hur är läget? Hoppas du fick en riktigt trevlig kväll igår.

Han: Jo det var rätt trevligt, lugnt och stilla. Du verkar som en trevlig kille, men jag känner inte riktigt att jag känner dig för du säger inte så mycket.

Jag: Jag är lite tyst av mig, jag vet.

Han: Ja men vad ska jag använda det till? Du snackar ju inte, jag är en talande och kännande människa och söker vänner som är som mig. Jag är öppen och ärlig men du verkar så stängd, jag orkar inte dra orden ur dig. Så det är upp till dig vad du vill göra av det för jag känner inte att du är en vän, bara en bekant.

Jag: Jo men så är det, några blir man goda vänner med andra blir bara bekantingar

Han: Låt mig vara, falska personer har jag ingen användning av. Varför frågar du mig utan att mena det, fattar det inte, var halvhjärtad med någon annan, inte mig, capisch?


Jag svarade inte vidare och plockade bort honom från listan över kontakter på det danska communityt boyfriend.dk . Blev förövrigt mycket frustrerad och irriterad över att inte kunna uttrycka mig tillräckligt bra på danska dessutom. Ni kommer inte att läsa om honom igen, det var det...