När jag hoppade av bussen från jobbet i fredags började jag med mat. En man satt och spelade ledmotivet ur filmen Titanic på fiol. Kommer ihåg hur rörd jag en gång i tiden i onyktert tillstånd blev över strofen ”Love can touch us one time and last for a lifetime.”
Började min kväll i den Vilda baren där det var mycket tyst och stilla. Det satt en ung kille i baren, men eftersom bartendern (som jag känner) snackade med honom när jag kom in så avstod jag från att ta plats bredvid honom, antog att de hade nått på G.
Träffade någon bekanting som presenterade mig för en tysk/spansk läderman (inte så het, men hade jag varit desperat så kanske). Snackade med en av stammisarna som visade sig tala riktigt bra svenska, så vi snackade och drack alldeles för många shots under en timma eller två. Han var förövrigt duktig på att härma mumintrollen… När han så gick blev det lite trist.
Men så hände något, den unge killen började plötsligt flörta med mig. En stund senare gick personerna mellan oss, så vi fick möjligheten att snacka. Han var rätt trevlig, en student som turistade i Köpenhamn en långhelg tillsammans med sina hetero-kompisar.
Efter en timma eller två föreslog jag att ta med honom ut på barrunda och visa honom runt på barerna. Han tackade nej och föreslog istället att vi skulle avsluta barkvällen och att jag skulle följa med honom till hans hotellrum. Det var ju nu lite tidigt (före midnatt), men det verkade ju ändå som en möjlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är en vacker och sann strof.
Onykter eller ej.
Visst är den det, den kanske till och med inträffar, vem vet...
Skicka en kommentar