Vaknade efter 4 timmars sömn på bastuklubben på fredagseftermiddagen och hörde att det fanns en del folk i lokalen, klingandet av nycklar mot nyckelbrickor går inte att ta fel på. Klev upp, tog en dusch, satte i kontaktlinserna igen och skrev ett blogginlägg.
Traskade tillbaka in i lokalerna, tittade mig runt och såg bara medelålders herrar. Tillfredsställde mig själv på en scen, duschade igen och traskade ut. Snön vräkte ner och jag begav mig till baren med den trevlige bartendern. Såg en kille jag sett någongång på tåget, fint långt rastahår och alltid kortbyxor, han är inte svår att minnas.
Träffade den roliga farbrorn som var på öltur igen. Efter att ha snackat lite med honom (och fått detaljer om vad man kan använda ett paraply till) så skulle jag traska vidare. Han skulle krama mig och då insåg jag hur onykter han var. Det var nära att vi båda stod på huvudet och ölen välte han över bartenderns sko…
Traskade nu vidare till den Vilda baren, fick lite mat på vägen. Väl där var det ganska lugnt och stilla. Det blev ett par rundor shots (givetvis) och så kom frågan om vad folk jobbade med. En styckmästare, en sömmare, en elektriker, en restaurangägare, en sminkör och en förtidspensionerad 21 åring. Mycket blandat således.
En av bekantingarna erbjöd mig ett extraknäck, mer om det en annan gång kanske. Fick killen med de fina skinnbyxorna bredvid mig, men jag var bara inte på humör för att ens snacka med folk, hade en rejäl svacka där plötsligt. Funderade på att åka hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
HAHAHA. GU SÅ DEKADENT!
Härligt dekadent...
Skicka en kommentar