Här kommer slutet på förra helgen, har blivit lite på efterkälken igen...
Satt i den Vilda baren på fredagskvällen och funderade på att åka hem. Var bara seg och jättemätt. Kunde nästan inte dricka nått eftersom det inte fanns plats i magen. Hatar när det händer. Bestämde mig för att traska vidare och se om det blev bättre.
Ute på gatan i snöfallet sprang jag så på en bloggare och hans kompis, så jag hängde med dem istället. Det var just vad jag behövde, för nu vaknade man liksom till igen och blev lite på G i alla fall. Efter ett tag utan några spännande händelser så gick bloggarens kompis hem och vi begav oss åter mot den Vilda baren. Det hade nu kommit lite mer folk, men en kväll med ymnigt snöfall blir ingen vidare kväll (folkmässigt).
Bloggaren hittade någon att hångla med och jag hittade en trevlig bekanting. Tydligen var det helt omöjligt att hitta en taxi, så bekantingen skulle försöka släpa sig hemåt i snön. Nu traskade jag vidare till nästa ställe som var hur tråkigt som helst och fortsatte till baren med den trevlige bartendern. Givetvis var han den jobbiga kungasnackaren där, men så pass onykter att det gick ganska bra.
Fortsatte sedan vidare till Dansbaren, men där var det bara tråkigt trots ganska många människor. Snöfallet hade äntligen upphört men överallt utomhus låg 15 cm nysnö. Traskade sedan till Nattklubben där det var kö, men trots det inte alltför spännande. Inget ragg helt enkelt.
Begav mig så hemåt på morgonen, ställde alarmet på mobilen och somnade på tåget. Precis som förra veckan vaknade jag när vi var påväg tillbaka till Köpenhamn. Klev av, såg på skylten på andra sidan att nästa tåg skulle gå om 5 minuter, men det visade sig vara 30 minuter sent.
Den första kvarten stod man ute i blåsten och 10 minusgrader, sedan öppnade en kiosk och vi var väl 15 personer som stod därinne istället de sista 20 minuterna. Kom tillslut hem, stekte ägg och kröp ner i sängen. Kan tillägga att jag sov gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad skönt att NÅGON bloggare finner någon att hångla med...
Allt för lite sånt är det.
Skicka en kommentar