Om kärlek

Nu ska vi vara lite personliga och inte bara ytligt beskrivande. Nu ikväll fick jag ett SMS från Vikingen, han har inte kunnat sova för han saknade någon att hålla om och då föll det en tår eller två på min kind. För jag har träffat bra och dåliga killar, alla har sina fel och brister, men Vikingen har verkligen en personlighet och står för den han är.

Vikingen är orolig att jag tycker han är för mycket, men det försöker jag övertyga honom om att han inte är. Han är sig själv och han bjuder så mycket på sig själv hela tiden, jag känner bara att jag inte kan släppa mina hämningar med oro för att han ska tycka jag skyndar på det hela, för finns det någon som jag kan tänka mig att leva med så är det han. Jag tänker på honom hela tiden... Frågan är om jag ska ta en snabbtur till Köpenhamn imorgon efter tvättkvällen, för jag saknar honom också, jag saknar honom hela tiden han inte är vid min sida.

Gud så glad jag är att jag träffat honom, just nu känns det bara som om han är livets stora kärlek och här sitter jag i en mörk lägenhet och han sover i sin, mindre än 2 timmar bort och jag bara saknar att sova med honom, hålla om honom, gosa och mysa med honom... Han kan få nästan vem han vill och så valde han mig, och han älskar mig och jag älskar honom.