Bussdrama, popperschock och heterofil

Jag kom till Köpenhamn glad i hågen och i speciell outfit, men den ska vi skriva mer om senare. Hoppade av tåget och traskade mot kvällens första bar och när jag var typ tre meter från första övergångsstället slog det om till grönt och lite lätt förvirrad som man är traskade man i andra tankar och när jag var mitt i gatan kom en buss med rejäl fart, så det var bara till att ta några krumpsprång för att ta sig undan. Det var fortfarande grön gubbe...

Men efter den tillvakningen kändes det extra fint att få kvällens första öl, fast det var typ 5 pers i baren och alla hade efter en stund gått, så jag var kvar ensam med bartendern. Efter en stund dök två halvberusade herrar upp och satte sig bredvid mig, han närmast berättade ca 5 gånger att han var hetero, men det hindrade honom inte från att ta på mina lår, de är inte muskulösa kan jag meddela...

Halvheteron köpte friskt i baren och bjöd alla som kom in på nått att dricka och såg sedan att de sålde poppers och undrade om man kunde dricka dem. Kompisen berättade typ 10 gånger att man inte skulle dricka sånt. När det hela gått så långt och de flesta som ramlat in i baren var för gamla för mig så traskade jag vidare, satte mig och snackade lite med favvobartendern, träffade där två rätt tråkiga män jag snackat med tidigare och när de satt igång en diskussion om nått jag inte orkade med, så drack jag upp och lämnade jag dem.

Återkom till den första baren och nu var det mer folk och de båda jobbiga från en timma tidigare hade gått. Jag kände inte någon, men det gjorde ju inget för jag skulle inte stanna så länge utan försökte arbeta upp rejält med mod för nästa händelse eller nja jag skulle först ha en liten matbit och sedan ge mig i kast med nästa händelse.

När jag hade 100 meter kvar sviktade modet och det kändes som om det skulle skita sig igen, men så med 15 meter kvar utanför ett annat homoställe står 6-8 tyskar med en Copenhagen Gay Map så jag frågade om de behövde hjälp och det behövde de, för de skulle till samma ställe som mig. - Just follow me, I'm on my way there as well, tyckte jag och hade nu inte någon möjlighet att banga ur, perfekt. Så Ponte och tyskarna traskade in på bakgården och nerför den smala trappan...

Heterofest

Heterofester är inte bra för mig, det slutar med en massa shots varje gång men som tur är så brukar jag iallafall gå hem före nattklubbandet. Det enda intressanta med hetero-nattklubbande är att det ibland finns några hottingar att kolla på, men med så liten belöning orkar jag bara inte.

Så lördagen blev blöt några Sambuca, Tequila och nått obestämbart mörkbrunt, senare så var Ponte onykter igen, speciellt som dessa shots sköljdes ner med öl och drinkar på förfesten, 1 timma på en bar och sedan hemgång.

Tänk vad svårt det är att bryta mönster, när jag hamnar i kompisgänget är det som vanligt jag som är det tyste, som bara svarar på tilltal och som om jag skulle komma med nått att tillägga blir avbruten. Är det jag som är tråkig tönt eller borde jag låsa in mig och spela strategispel resten av livet?

Blyg och tönt

När det gäller mig själv måste jag säga att jag har lärt mig acceptera att jag inte är bättre, snyggare och coolare än såhär... Men det stora irritationsmomentet är blygheten. Jag blir så trött på mig själv, jag vet att det värsta som kan hända är ett rakt och ärligt "nej", men trots det så vågar jag inte så ofta.

I fredags såg jag en kille som jag tyckte var riktigt snygg, inte modellsnygg kanske, men inte långt ifrån. Jag hade mer än 10 minuter på mig, då han ensam stod så nära att jag kunde ta på honom bara genom att sträcka ut armen. Våra blickar möttes många gånger, men jag var för feg för att säga nått och han sa heller inget. Så efter mer än 10 minuter gick han och ställde sig i baren och det tog inte ens en minut förrän någon dök upp och började snacka med honom. Om jag bara tagit chansen...

Fast då hade jag kanske vaknat lördag eftermiddag, dagen efter-trött och med en rejäl praktförkylning i någon snygg killes säng i Köpenhamn. Nåja, det är bara att ta nya tag antar jag... Det finns fler och han kanske finns kvar. Fast då måste jag våga, varför varför varför ska jag vara så blyg??